Ha. Ligger mycket i det.

Det svåra tycker jag är att det känns som att dom flesta av oss stärker våra åsikter när dom vi för hårt ifrågasatta, istället för att fundera på hur vettiga åsikterna är egentligen.

Extrem svårt balansgång i ett påpeka folks bullshit, men i rätt riktning. Och att acceptera att det finns flera sanningar samtidigt.

#1: Visst, men sen finns det saker som uppenbart är fel men som många väljer att blunda för, eftersom det är lättare, i stället för att säga ifrån. Det är så folks bullshit etableras som (den enda) sanning och fakta. Exempelvis satt jag i ett sällskap med ca 10 kollegor på jobbet och en äldre kollega skämtade och drog ett typiskt skämt om asiater. En kollega sa ifrån direkt, att det inte är okej. Han fortsatte att skämta och sa: "Ja, men så har vi alltid sagt. Så farligt är det inte", men vi var fler som sa ifrån och påpekade varför det är fel, så han slutade.

Det är såna saker, att säga ifrån när något uppenbart är fel, rasistisk, homofobiskt … som vi som är priviligierade behöver höja våra röster.

Ja, jag säger inte emot.

Min poäng är bara att det är en svår balansgång. Risken är nog större att han tänker att ni är pk-töntar än att han funderar på sina egna åsikter.

Betyder inte att man ska låta bli att säga ifrån.

Och jag vet inte hur man lyckas förändra folk. Jag är inte så bra på det.

Ja, jag tycker att det är viktigt att säga ifrån när folk går över gränsen för vad som är acceptabelt att sitta och vräka ur sig. Tystnad kan tolkas som att alla håller med och tycker detsamma. Iallafall kan den som vräker ur sig en massa skit tro det och det är illa nog.

#3: Jag tänker alltid att lyckas man inte förändra just den personen, som precis som du säger troligen tycker att vi är pk-töntar, så kanske man lyckas förmedla ett budskap till någon annan närvarande som tycker likadant som den personen, att det inte är acceptabelt och att vi inte ställer upp på det.

#4 Ja, av just den anledningen tycker jag också är viktigt att markera. Sitter man tyst, signalerar man aldrig neutralitet utan acceptans.

#5: Ja, och oavsett vad dom tänker så kommer det med tiden ändras. Vissa är snabbare än andra.

Ett av min barn funderar mycket kring identitet och vill bli kallad ”hen”. Det möts av allt från självklarhet, till acceptans med svårt att komma ihåg, till att vissa blir direkt provocerade.

Jag är i åldern att ”cp” ofta användes som en slags förolämpning. Det var det väldigt länge sen jag hörde någon säga.

Förändring går ibland plågsamt långsamt.

#6: Kommer ihåg det där med CP och även damp var vanligt, som förolämpning. 🙄 Tur att det går framåt även om det går sakta.

Jag har en bekant som precis som du, har ett barn som funderar mycket kring identitet och vill bli kallad för hen. De är stöttande, gör vad de kan för att upplysa andra (vänner, bekanta, familj) men det är inte lätt att få alla att förstå.

När saker är nya, som icke-binär och hen kan jag förstå att det tar tid. Men när det gäller rasism så fattar jag inte att det ska vara så svårt att förstå att det är fel. Hur har vi inte kunnat lära mer av den långa historien av förtryck och hat? Sen tycker jag att många som uttrycker sig rasistiskt inte nödvändigtvis är rasister och där är det ännu viktigare att påpeka att deras uttalande inte är okej. De går ännu att nå. De som är på riktigt rasister har svårare att ändra åsikt.

Frågan är om man verkligen ska gräla med någon som man vet att man inte kan ändra. Det känns inte lönt när det bara skapar en dålig stämning, det kommer inget produktivt utav det och man kanske senare mår dåligt utav all tjafs. Åtminstone så känner jag så :(

Får ångest bara att tänka på att tjafsa med en sådan idiot

#8: Ja det är nog delvis där jag är också. Har tjafsat så mycket med min pappa för att jag tycker han är allmänt trångsynt i många frågor, men speciellt kring klimatförändringarna.

Nu orkar jag knappt umgås med honom eller mamma för jag vet att jag kommer bli på sämre humör av det.

Och han är fortfarande immun mot fakta om klimatkatastrofen.

#9: Usch vad jobbigt.

Ja min familj är traditionella katolska som inte tror på miljökrisen, är transfobiska, homofobiska, smått racistiska. De tror att jorden skapades på 7 dagar och har en sexistisk syn på kvinnor. De är emot abortion och bara allmänt konservativa.

Det är liksom inte lönt att prata med dem överhuvudtaget. Måste ha varit jobbigt att bryta kontakten för dig :(

#10: Har inte direkt brutit kontakten, men märker att jag träffar dom mycket mindre och sms:ar mindre.

Det är tur att vi som människor inte lever för alltid. Då hade nog förändring knappt skett då förändringen till större grad kommer från unga. Inte alltid så klart, men på gruppnivå verkar det bli svårare och svårare med förändring ju äldre man blir.

Typ det som fanns när man var 10 är helt självklart. Det som kom när man var 25 har möjligheter. Det som kom efter man var 60 är onödigt.

#9 #10

Förstår att det känns extra jobbigt när det är någon närstående för precis som ni säger, det är inte värt det, för man mår bara dåligt av att konfrontera dem. Det är lite det Scyffert menar också, att alla inte orkar vara den där "kusintjejen med blått hår".

Jag har en i släkten som är väldigt konspiratorisk och tror på illuminati och en massa annat och där är det verkligen inte lönt att komma med argument. Jag mår även dåligt av att se hur hjärntvättad, okunnig och oresonlig hon är för det är ingen dålig person. Har lärt mig att styra samtalet bort från ämnen som jag vet att vi kommer bli oense kring. Mest för att jag inte orkar.

Men sen när det gäller andra, bekanta, kollegor eller folk som jag inte har lika starka band till, där vågar jag och orkar ta kampen.

#11: Det är så himla tråkigt att det ska behöva vara så. Jag hoppas att när jag är 60 så kommer jag inte vara en surkärring som klagar på ungdomar men det vet jag ju inte. Det känns bara som att det alltid har varit så sedan tidernas begynnelse: allt nytt är dåligt och alla ungdomar är lata

#12: Inte ens det orkar jag. Men har också social fobi och en hel jobbiga upplevelser med människor som skrikit på mig för ingen anledning. Får panik när människor börjar skrika så vill aldrig provocera någon.

Är asiat och har ju stött på en del racistiska skämt men inte ens då orkar jag. Om jag är ute och går på gatan och någon bestämmer sig för att ropa shing shong till mig, då ignorerar jag det och fortsätter med min dag. "Nihaou" är nog vanligast att jag får höra eller "Konnichiwa". Det absolut löjligaste var väl när ett par ungdomar i grupp börjar ropa och fråga om jag sålde ris. Bara ignorerar och fortsätter med min dag, de vill antagligen ha en reaktion.

#14: Så trist att vi inte kommit längre än så. 😟 Förstår att du inte orkar men jag kan tänka mig att sådana dumma kommentarer sätter sig djupt ändå. Det är liksom svårt att inte känna sig sårad och ledsen. Kram! 🤗

#15: Ja tyvärr är det så, det blev värre med coronan har jag hört från olika håll, tur att restriktioner gjorde det lätt att inte behöva stöta på andra 😅

Det är lite sårande men framförallt absurt. Det vore som om jag ropade "Guten tag" till varje vit människa jag gick förbi. Att man dessutom medvetet väljer att lägga några minuter av sin dag för att sprida negativitet till en främling som inte gjort en något är också något jag har svårt att förstå ☹️

Det som jag finner mest sårande är stereotyperna om att

1. Asiater är pengakåta jävlar som saknar empati för andra.
2. Asiater är djurmisshandlare som äter hundar (denna gör nog mest ont eftersom jag älskar hundar mest av allt i världen)

Tack 🌸🌼🌻

Håller med om vad ni skriver ovan och det är verkligen fruktansvärt sorgligt att "vi" inte kommit längre än så. Beklagar era erfarenheter av sådana dumheter. Ibland tycker jag rent av det sker en tillbakagång. (Som ett av de senare exemplen, aborträtten och kvinno-, trans-frågor, i vissa länder.)

Det är bara en sak som skaver lite. Det här är inte en åldersfråga så att man kan hoppas att dessa oacceptabla ståndpunkter och kommentarerna dör undan i samma takt som de gamla dör undan och de unga träder in med nya fräscha idéer. Så enkelt är det inte och då hamnar vi dessutom i ett "vi" och "dom". Och det är aldrig bra, det försvårar möjlighet till och kommunikation förbättring.

Vi ser detta i Schyfferts text, om de äldre herrarna … Och - det finns (lyckligtvis) många "kusintjejer med blått hår", oavsett ålder. 🙂

Det finns så otroligt många "äldre" som kämpat och kämpar hela livet för allas lika värde och rättigheter, mot rasism och för ett bra samhälle för alla. Med dem dör många erfarenheter och kunskap bort. (Människan måste uppfinna hjulet om och om igen.) Inga samhällen och "tider" är lika hela tiden, men vissa saker som man trodde övervunna tenderar att komma tillbaka.

#17: Håller med dig, men ett undantag (kanske). Det är enklare att acceptera något som var normalt när man växte upp, än att förändringen kom när man redan var vuxen.

Detta är givetvis sett på gruppnivå, inte för varje individ.

Jag är helt övertygad om att dom som växer upp idag kommer ha mycket lättare med olika pronomen, än dom som upplever att det är något nytt påhitt. Jag tror inte barn idag är särskilt provocerade av "hen", medan det verkar vara direkt hotfullt för många vuxna.

Sedan finns det annat, som t ex rasism och stereotypa fördomar, som förmodligen alltid kommer finnas kvar oavsett ålder av någon anledning.

Överlag tror jag alla behöver bli bättre på att acceptera att saker inte är på ett enda sätt. Typ, det kan både vara fantastiskt och medföra problem med ett multikulturellt samhälle. Samtidigt. Det kan vara helt rätt beslut att ta in många flyktingar och att det medför nya problem. Samtidigt. Det kan vara helt rätt beslut att ställa om energiproduktion och transporter till förnybara alternativ och det kan medföra helt nya problem. Samtidigt.

Tycker det som gör det så fruktansvärt svårt att ha en diskussion om någonting över huvud taget är att det måste vara så binärt. Är man för något är man oförmögen att acceptera att det finns nackdelar. Är man mot något är man oförmögen att se att det kan finnas många fördelar.

#17: Det har du helt rätt i och jättebra med nyanser. 🌸🤗Schyffert skapar lite den där distinktionen (och fördomar) mellan äldre och yngre, troligen oavsiktligt. Äldre har kanske generellt mindre erfarenhet av att leva i en mångkultur och som Johan skriver, det blir lättare att acceptera saker som man känner igen från sin uppväxt.

Tidigare idag pratade jag med en vän om hennes mamma som är 85 år. Vi pratade om just det hur hon alltid varit accepterande mot andra kulturer, nyfiken, tagit kontakt, haft som vänner…. och som du säger idag går vi nästan lite bakåt på många punkter.

#18 Jag håller med att debatten blivit svart/vit. Det finns inte utrymme för problematisering eller att befinna sig någonstans i mitten, även om vi troligen inte tänker svart/vitt. En del gör det, men jag skulle tro att många som är emot invandring inte vill att varenda invandrare i det här landet ska åka hem, likaså som de som värnar om allas lika värde vill att precis "hela världen" (som det brukar heta) ska komma hit och bosätta sig, kosta vad det vill och utan att bry sig om konsekvenser. Men i debatten hamnar vi ofta i antingen eller tänkande.

Jag tror att det är en normal process att det går lite bak när ett samhälle befinner sig i utveckling.

Om jag minns rätt från mina skolår så hände något liknande under industrialiseringen, då kom det en rörelse människor som försökte gå tillbaka till naturen och det vilda. Det finns alltid motstånd typ?

#20: Det tror jag också. Tydligen så säljer "feature phones", alltså typ gamla Nokia med knappsats, ganska bra igen nu då många unga tycker att smart phones stressar dom så dom vill ha en telefon man bara kan ringa och sms:a på.

Märkligt, med tanke på att det är så enkelt att ta bort appar, stänga av notiser, sätta på "Stör ej"-lägen, men ändå kunde ha fördelarna som kartor, bankid, google, etc ger med en smart phone.

Återigen är det som att folk inte klarar av att tänka i andra lägen än på/av, för/emot, bra/dålig.

Jag tänker mer i skalor. Om det nya skapar ett mindre problem än det som som ersätts är det en vinst. Har inga illusioner om att något är enbart bra utan nackdelar. Eller enbart dåligt utan fördelar.