Idag finns mångkulturen i många samhällen, men enbart ett samhälle med stor bredd av kulturer och språk behöver inte vara interkulturellt, när människor däremot börjar att samarbeta med varandra går det från att vara ett samhälle med just mångkultur till ett som ses som interkulturellt. 

Council of Europe driver sedan några år tillbaka projektet den interkulturella staden. De menar att medborgare i en interkulturell stad ser mångfalden som en resurs snarare än ett hinder och att det finns en acceptans från båda håll att kulturer förändras på ett eller annat sätt när de möter varandra offentligt. Stadens politik och normer uppmuntrar till en blandning mellan kulturer på den offentliga arenan och därmed hjälper till att motverka de problem som finns med ett mångkulturellt samhälle då interaktion mellan olika grupper i staden uppmuntras. 

Interkulturella aktiviteter på Malta, som dock inte är med i projektet om den interkulturella staden.

Närapå 200 städer har valt att ansluta sig till projektet som uppmuntrar städer att tänka interkulturellt. Tyvärr finns bara två svenska städer med på listan, Västerås, som har en lång erfarenhet av internationella arbetare i och med flera stora industrier, och Botkyrka, som menar att det inte räcker att leva bredvid varandra även om det sker i samförstånd, man måste också samarbeta med varandra för att kunna dra nytta av alla de fördelar som finns i ett mångkulturellt samhälle så som språk och erfarenheter. 

Sverige har just nu en politik som gör att fler städer säkert hade kunnat vara med i projektet. Vi har kommit en lång bit på väg i jämställdhet mellan kön och religion men det finns alltid mer att arbeta med, ett stort steg måste naturligtvis vara att få bort segregationen i samhället. Det har man lyckats med i Haifa, som är fullvärdig medlem av projektet och beläget i norra Israel. Israel i sig har en statlig politik som dessvärre inte möjliggör en större interkulturell verksamhet. I Haifa, i motsats till merparten av Israel, är det idag lika vanligt att den judiska befolkningen pratar arabiska som att den palestinska pratar hebreiska. Man jobbar hårt för att palestinska och judiska ungdomar ska jobba tillsammans, det gäller såväl i skolan som på fritiden. De flesta fritidsaktiviteter är öppna för både ock och bostadssegregationen är liten. Faktum är att att flera av de högsta ämbetena i staden innehas av palestinska israeler. 

Haifa själva menar att deras väg mot en interkulturell stad har gjort att många väljer att flytta till staden just på grund av det och att de givetvis drar nytta av det. Ju fler som kommer till staden, vare sig det är internationell arbetskraft, inflyttade palestinier eller judar, ju mer kompetens får de när det gäller innovation och arbeten. Något som enligt the european council är hela syftet med den interkulturella staden. 

Staden Haifa i Israel är ett exempel på en stad som jämfört med resten av sitt land lyckats med interkulturen.