Litet mer perspektiv på det fina ansvarstagande "Europa", om någon skulle vara intresserad.

http://www.expressen.se/kultur/lar-er-av-grekernas-solidaritet-europa/

Ruben Anderssons forskning är väldigt viktig. Så har hans avhandling också fått årets etnografi-pris av BBC och British Sociological Association.

"Allt starkare gränskontroller får människor att försöka ta sig in i Europa via farligare vägar – vilket leder till att gränskontrollerna förstärks ännu mer, men utan att kunna stoppa migrationen. Migranterna tvingas bara utsätta sig för större risker och människosmugglingen blir allt mer lukrativ."

Han efterlyser en politisk vilja att ta itu med problemet på ett fungerande sätt.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-fartygskatastroferna-ett-resultat-av-europas-stangda-granser

När åtgärderna leder till att problemen förvärras, vad gör man? Vem ser helheten och lyssnar någon till forskaren?

#2: bara att instämma förstås. Och tillägga vad artikeln tyvärr knappt antyder: att förutom genom EU inrikespolitiskt driver väst också på det här genom att krossa statsapparater som Irak och Libyen (hur dåliga de än var, men vem kommer att göra likadant med ett USA under Trump som USA gjorde med Irak under Saddam? Vem försökte ens hålla Bush d.y. ansvarig för hans uppenbara valfusk?) och hålla andra i fattigdom (och radikalisering) genom handelsavtal, drönare och liknande.

Internationella Röda korset och halvmånen gick ut med en vädjan till väst, det är några år sedan nu, att inte hjälpa till att störta fler diktatorer eftersom det alltid kommer nya och de i sin tur börjar med att stoppa ett ex antal miljoner i sina fickor och göra folk rädda för dem (vilket innebär flykt i många fall) innan de börjar driva en politik som invånarna kan tjäna på. Värt att fundera över. 

Och ja, Saddam och även Gadaffi hade många liv på sitt samvete, jag kan inte tala för irakier men idag har jag inte träffat en libyer (eller för den delen en afrikansk flykting som kommit den vägen, många afrikanska flyktingar var tvungna att fly för andra gången när Gadaffi blev dödad) som inte säger att det var bättre när Gadaffi hade makten än dagens situation. Vi dömer alla länder efter den demokrati vi har i väst, självklart är en bra och stabil demokrati det bästa, men jag är inte säker på att en ostabil demokrati är sämre än en stabil diktatur i många fall.

Apropå det här med att Sverige rättade in sig i ledet av flyktingfientliga EU-länder. 

Ja, kanske regeringen var tvungen att ge SD rätt efter årtiondena av propaganda och extremhögervridning av debattklimatet, den mycket medvetna nedmonteringen (även från sossarnas sida) av de tidigare gryende solidaritetsinsikterna, valet att inte göra motstånd mot den globala ny-"liberala" offensiven (överordningen av storföretag och aktiecasino över demokrati).

Kanske alternativet hade varit en alltför stor risk att extremhögern hade tagit makten även i Sverige och vi hade fått en lagom platsanpassad nedmontering av de grundläggande friheter vi har kvar à la Polen eller Ungern.

Men är det en ursäkt? Är det en anledning för en (osannolik) opartisk eftervärld att mildra sin dom över dagens svenskar? När det i sig självt är ett politiskt vägval som det finns anledning att döma hårt (eller sörja djupt)?

Finns ingen politisk stämning i världen som kan ta bort att det är en ren förolämpning mot grannländerna att påstå att Sverige har fått vad det tål (mer än rent psykologiskt då, och psykologiska hangups kan man själv bearbeta men ingen annan) eller att det det slutligen handlar om är enskilda människor. Som Zandra Hedlund påminner oss om.

http://nyheter24.se/debatt/809378-zandra-hedlund-flyktingkatastrofen-i-medelhavet-syrien-debatt