Han lärde sig svenska på elva timmar
"Det tog en månad för Shirgol att komma till Leksand från Afghanistan. På 11 timmar har han lärt sig prata och förstå svenska.
Birgitta Dalin har varit lärare i 40 år. Sällan har hon mött så kunskapssugna elever som gruppen ensamkommande flyktingar hon undervisar på Leksands gymnasium.
– Det är rent otroligt vad de lär sig snabbt, säger Birgitta.
– Shirgol Abrahimi tar priset. Efter 11 lektioner kunde han göra sig förstådd och skriva på svenska. Jag fattar inte. "
Något som tas upp i artikeln är att glädjen och skratt är påtagligt i klassrummet. Trots alla hemskheter de varit med om, så är de positiva och inställda på att lära sig svenska. Men allt är inte lätt eller logiskt i det svenska språket. När en elev ställer frågan: "Varför heter det en arm, men ett ben?" har läraren inget bra svar. 🙂
"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi
Singular.. Arm.. Ben.
Singular bestämd form, Armen.. Benet!
Pluralis.. Armarna.. Benen!
Min slutsats.. det handlar om hur vi utgår från pluralis.. de är altså ett par, som regel har vi två armar och ben?
Rätt svar.. det bara är så för det ligger rätt i munnen!🤪
Benarna låter bara konstigt för ett svenskt öra!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#0: tack. Ett bra exempel på det som fungerar i invandrarmottagandet.
Och som sällan tas upp i nyheterna och sedan ytterligare väljs bort av den åsiktsriktning som dominerar nätet. Dem som i sin tur formar de (ännu) yngres världsbild. Så rädda nationen, sprid sådant här. Försök skydda folk som får en god början i Sverige från att få en nedslående fortsättning. Kudos till er som gör det.
#1: vore intressant att få fältforska bland urindoeuropeerna eller deras föregångare, när nu den här principen med "en" och "ett" växte fram. En sida av saken är att "en" (eller "han/hon") är levande och "ett" dött, men åtskillnaden är knappast den vi nuförtiden skulle göra.
(Svenska och de dominerande språken i Afghanistan är alla indoeuropeiska, men de i Afghanistan har gjort sig av med distinktionen, och de turkiska (och andra, har jag för mig) har aldrig haft den så långt tillbaka man kan rekonstruera.)
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.
#1 Det var ett tappert försök men det håller inte. 😃
Min slutsats.. det handlar om hur vi utgår från pluralis.. de är altså ett par, som regel har vi två armar och ben?
För att veta att det heter benet måste man veta att det heter ett ben från början. Och tvärtom. Den som inte vet att det heter ett ben vet inte heller att det heter benet. För hen kan det lika gärna heta benen (i singular bestämd form).
Rätt svar.. det bara är så för det ligger rätt i munnen!
Här har du närmat dig rätt svar men problemet är att de som lär sig ett nytt språk inte vet "vad som ligger rätt i munnen". Och benarna låter ungefär lika lite/mycket konstigt som alla andra ord för någon som inte kan svenska. 😃
"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi
#2 Håller med. Oftast får man höra hur lång tid det tar innan de lär sig svenska och blir produktiva och lönsamma för samhället. 😕
Ja, det skulle vara intressant att veta när och hur en och ett kom in i språket. I många andra språk (inklusive mitt modersmål) har man ingen bestämd och obestämd form. Ett bord är bara bord i alla sammanhang. Kan det inte vara influenser från engelskan?
"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi
Vi får vänta på att någon språkvetare dyker upp och lägger allt till rätta?
Eller skicka en fråga till "spraket i P1".
Lyssnar på det ibland i bilen på väg från jobbet.
Många invandrare som undrar varför!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#5 Jag har lärt mig att det inte finns någon regeln när det kommer till en och ett ord. Man får lov att lära sig helt enkelt för varje enstaka ord.
"As you start to walk on the way, the way appears" - Rumi
När jag lyssnat på spraket så har jag bibringats uppfattningen att det ofta finns någon form av förklaring men att det oxå finns undantag från de reglerna!
Undantag kan ofta handla om låneord, från utlandet.. samt i vissa fall att vi anglifierar våra böjningsformer.. före det tyska ord och böjningar.. före det franska ord och böjningar.
I sällsynta fall kan det handla om urgamla svenska ord och böjningar som levt kvar.
Egentligen är det mest intressant för språkvetare.
Har invandrare på mitt jobb.. äldre sådana har problem med böjningar och satsmelodi.. men alla begriper ändå när de säger.. ett arm.. armet, osv!
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
#4: vi talar visst förbi varandra om "en" och "ett" här. Jag syftar på själva uppdelningen, språkligt kön eller "grammatiskt genus" som den kallas, du på artiklarna.
Grammatiskt genus finns även i många språk som saknar artiklar, som latinet (mensa 'bord' hon, servus 'tjänare, slav' han, bellum 'krig' det) eller de slaviska språken (de flesta; några få har också artiklar).
Artiklarna kom senare till de indoeuropeiska språken; grekiskan var under antiken ovanlig i att ha en. En del språk (som grekiska och isländska) som har artikel har fortfarande bara den bestämda ("den/det", "-en/-et") men ingen obestämd ("en/ett").
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.
#4: … men inflytande från engelskan är det inte, allt med artiklarna är mycket äldre än så.
#7: vet inte vad du menar med "sällsynta fall". Väldigt många av våra ord (inklusive böjningar) är ärvda, däribland många av de vanligaste. Som det brukar vara i språk.
Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.
Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.
Beträffande "en" eller "ett" finns det inget som funkar i alla lägen.
http://www.fritext.se/svenska/formmain.html
Det kan vara olika i olika dialekter också. Skåningen på jobbet säger "en paket". 🤫
En från ett annat landskap säger "ett potatis". 😮
Hur som helst, bra gjort att lära sig svenska så snabbt som i #0!
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
En och ett är faktiskt det jag har svårast med i danskan. Säger fel hela tiden. Det är lika ologiskt där som här.
Men tänk då att lära sig tyska, med sina 3 genusformer, och så dativ och ackusativböjningar på det.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
"Ingen har lyckats förklara detta med genus, som det heter. I svenskan är substantiven antingen n-genus (utrum) eller t-genus (neutrum). Som infödd svensk lär man sig detta med modersmjölken. Svårare är det för den som vill lära sig svenska som främmande språk.
I allmänhet är levande varelser n-ord. Men det finns undantag, t.ex. barn, statsråd, lejon, som alltså är t-ord. Lite stöd har man ibland av ordslut, t.ex. ord på -are, -(er)ska, -inna, -(t)ör, -log, -(n)ing, -het , -else, -tion är n-ord (lärare, kokerska, frisörska, grevinna, redaktör, geolog, släkting, spelning, klokhet, frestelse, nation) och ord på -eri är t-ord (bageri, förräderi).
Men ord på -skap kan antingen vara t-ord, som kamratskap, äktenskap, eller n-ord, som vänskap, galenskap. Ord på -ande är n-ord om det betecknar en levande varelse, som studerande, ordförande, men t-ord om det betecknar en verksamhet e.d. eller ett föremål, som medlidande, utlåtande."
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=4589593
Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.
Starta ny diskussion