Visst är det så. "Europeiske liv teller mer enn arabiske", som freds- och konfliktforskaren Johan Galtung konstaterade en gång för många år sedan inför en rätt bildad åhörarskara. Jag blev chockad över hur förvånade de blev, litet som om han hade släppt en skit. Undrar hur en liknande skara skulle reagera idag.

Lite som när man automatiskt utan att tänka på det, snabbt kollar om det varit några svenskar med i en katastrof. Har det inte det så tenderar katastrofen att snabbt glömmas av eller bläddras förbi.

Vi är oss själv närmast, även om det blir tydligare i vissa sammanhang! Skrämmande?

Många vill ju inte ens möta människor av annat ursprung ens på sjukhuset, utan kräver slöjfri vård tex

Så förvånande är det inte alls att man även när det gäller brott inte har samma kriterier när det gäller synsättet på människor. Och det handlar inte om att vi inte bryr oss egentligen utan om att vi måste förstå att dessa människor bor här och är en del av Vårt samhälle, de bor inte någon annanstans längre!

Om inte annat så kommer vi själva eller någon vi känner att med all sannolikhet att drabbas förr eller senare om vi inte lägger samma krut på brott begångna av människor på svensk mark, oavsett vart de en gång föddes, eller vart deras föräldrar kommer ifrån.

Polisens oro har varit att det snart kommer att drabba oskyldiga människor, inte bara några som legat i fejd med varandra. Denna gången hände just detta!

En av dem som dog hade inte något att göra med det som hände, han var bara hungrig och var där för att hämta mat! Det kunde varit Du eller någon av dina nära eller kära, som en kväll gick iväg till pizzerian för att hämta en pizza och aldrig mer kom hem! När skall vi förstå det? 

Att vi negligerar det är verkligen skrämmande!  Brott skall utredas och uppmärksammas på samma sätt oavsett Vem som begår dem eller drabbas, för allas säkerhet, punkt slut!

Ja det är ju inget nytt. Utrycken 'missing white woman' och 'hierarchy of death' har funnits ett tag.

Ja vi är oss själva närmast som #2 skriver och det är svårt för många att relatera till omvärlden, förutom möjligtvis vi kultur intresserade! Vi svenskar är också väldigt introverta och rår om oss själva innan samhället, även om det kanske sker en förbättring (?) (En annan diskussion).

Jag minns när den svåra Backaplansbranden var i Göteborg och jag jobbade och TV:n stod på i dagrummet och vi alla sprang dit titt och tätt för att följa vad som hände och de patienter som orkade vara uppe satt där också.

Då var det en äldre man som inte tyckte det gjorde så mycket. "Nu har vi ju bara några färre sådana i stan" 

Det är svårt att vara professionell i sin yrkesroll då.

En del av oss kanske minns Song My massakern, drygt 500 slaktade vietnameser dödade av amerikanska soldater -68. Nyheten presenterades som en liten notis på sidan 16 (typ) av de stora nyhetsdrakarna.

Första sidan o nästan hela tidningarna var fyllda med reportage om de stackars astronauterna som verkade ha fastnat i rymden o riskerade att dö. Vem bryr sig om 500 vietnameser när en handfull amerikaner riskerar att dö?