Jag kan börja med vem jag anser vara svensk. Det är för mig mycket enkelt; Det är en person med svenskt medborgarskap och som känner sig som en svensk.
Det är alltså egentligen en egen personlig känsla och som märks först när personen interagerar med andra.
Man kan vara född utomlands och komma hit som liten samt introduceras i det svenska samhället och identifiera sig med det och bli ett med det. Då är man svensk.
Men jag tycker inte man är svensk om man är född i Sverige men inte vill ta till sig den svenska kulturen, inte talar svenska bra eller inte kan göra sig förstådd. Om man avskärmar sig från samhället och inte vill vara en del av den, då anser jag att man faktiskt inte är svensk.
I mina ögon.

Jag säger precis som dig: Någon med svensk medborgarskap och som anser sig själv vara svensk.

Kan man inte ha flera identiteter, till exempel känna sig skandinav,  bo och verka, betala sin skatt i Sverige och leva i samklang med sina svenska grannar men till exempel tillhöra i en nationell minoritet? Och ändå räknas som svensk?

#3 Ja det kan man.

#3 Jo, det tycker jag absolut att man kan.

Självklart. Varje människa är faktiskt många saker, inte bara en. Jag är svensk, men jag är också (annan nationalitet), sameättling, förälder, barn, syskon, arbetare, skandinav, världsmedborgare, medlem i ett fackförbund, medlem i diverse organisationer, äppelätare …

…och jordbo…🙂

Jordbo också!! 😎

Huruvida man är svensk eller inte har inget med vilken folkgrupp man definierar sig själv till, utan är vad man är på pappret. Sverige har ju alltid bestått av flera olika folkgrupper, så "svensk" är ingen folkgrupp. 

För skulle man räkna som vissa räknar skulle ett ytterst fåtal vara svenskar. Jag vill sy en folkdräkt till mig själv, men det har inte blivit av då jag inte vet vilken jag skulle välja, funderar nästan på att göra någon blandning mellan Östergötland, Norge, Gotland, Uppland och Dirndl, och då räknar jag enbart de närmaste generationerna bakåt. Jag tror det skulle bli så för de flesta i det här landet.

Beträffande medborgarskap kan man mycket väl vara uppvuxen helt i Sverige och ha sin sociala varelse här lika mycket som vilken svennebanan som helst men inte vara medborgare. Nämligen om ingen av ens föräldrar är det. Så där stupar den definitionen, vill jag påstå, såvida inte man är rent omänsklig i sina krav.

(Kan vara värt att nämna att svenskar – häpp – ofta är rätt naiva i sin tro på lagars rättvisa, på att man kan gå efter dem så blir det för det mesta bra.)

Annars är det ju en fråga med flera plan som ger olika svar och där det också kan vara komplicerat inom planen. 

Juridiskt? Fler än ett svar redan där, med tanke på dubbla medborgarskap; dessutom orättvisor i stil med den jag nämnde.

Vad man säger om sin egen personliga upplevelse? Bör i mitt tycke vara vägledande i regel, men sedan finns det ju bland alla tillräckligt omdömesgilla också folk som har sämre koll på sig själva eller rentav försöker usurpera en identitet i något skumt syfte. 

Vad andra säger om en? Kan även det ligga något i, men spelrummet för oförståelse och illvilja är alltför stort, i synnerhet för folk ur diskriminerade grupper.

Samspel med allt annat man också är: vad är man mer än "svensk"? Jude, marockan, dalkulla/-karl, same, världsmedborgare? Allt det på en gång (det kan gå)? När är man det? Antagligen är man mer "svensk" utomlands och mer landskapsbo i Sverige, ortsbo i landskapet och så vidare. Så djupt nu något av det går.

Språk? Men säg att man är uppvuxen helt i Sverige och har hela sin sociala varelse här, men behärskar svenska dåligt därför att man har vuxit upp i en miljö där nästan bara annat eller andra språk har talats? Och säg att det språket inte ens har varit samiska eller meänkieli?

Värt att påpeka är också att lokal identitet historiskt sett brukar vara starkare än statlig. Det där med att statstillhörigheten ska vara så viktig är ett rätt nytt och abstrakt påfund. Så de som drar slutsatsen att man "skäms för att vara svensk" enbart för att den identiteten inte är ens viktigaste har fel.

#9 Off Topic: Men gud, en folkdräkt! Lova att du lägger ut bilder om projektet blir av. Själv är jag också intresserad av att göra en, men kommer att göra en från Norra Ny i sådana fall, då det är den socken jag är född och uppvuxen i. Jag är andra generations invandrare, så ska jag dra med min släkt i dräkten blir det en salig blandning. 😊

On topic: Jag tycker var och en får välja själv om de vill kalla sig för svensk. Jag kallar mig för svensk då jag är född och uppvuxen här (har medborgarskap också).  Men jag kanske är ännu mer värmlänning än svensk 😃

#9 och #11 Sverigedräkten är för alla som vill ha en högtidsdräkt men kanske inte vill eller kan definiera sig med ett speciellt landskap.

Det jag tyckte var tråkigt på den andra sidan där jag först läste om frågan om vem som var svensk, var att väldigt många tyckte det var viktigt att man var född i Sverige.
Det tycker inte jag bör vara avgörande, för de finns de som är nog så svenska och känna sig som svenska utan att vara födda i landet. 
Jag tycker det är viktigare att man identifierar sig som svensk (ja, ihop med att man även kan identifiera sig som irakier, värmlänning, Orsabo etc) . Jag ser inga problem med det.

Off topic, forts., apropå att gräva i sådant som "vem är …" och "vad är …": ni vet väl att våra folkdräkter, hur vackra de än är och vad de än har blivit under sin tid som "folkdräkter", inte är så som folk gick klädda förr (när nu "förr" var), utan standardiseringar av det de nationalromantiska folkloristerna tyckte var mest "genuint" av det de såg i "allmogens" högtidsdräkter, eller gamla avlagda sådana, just när de råkade besöka en trakt? Där "lokala särdrag" kunde bero på något så enkelt som vad grosshandlaren i närmsta stad hade haft i lager de senaste åren?

#11 Absolut, men det lär dröja, materialen kostar en slant.

#12 Tyvärr gillar jag varken färgen eller snittet på sverigedräkten, även om jag älskar denna bild: http://lh5.ggpht.com/_Kr5scsDb6yE/SaEi_Wsu_NI/AAAAAAAAE_o/g3dZ9Rm5XBE/sverigedr%C3%A4kt_thumb%5B1%5D.jpg?imgmax=800

#14 Så härligt att se Sverigedräkten även på detta sätt. Det uppmuntrar och  inkluderar alla som vill vara och känna sig som svenska 🙂

Riktigt fin!👍

#14 Jättefin bild.

#12 Sverigedräkten är bedrövligt skrikig i färgerna tycker jag, har tyvärr svårt för den :x 

Jag tror inte man måste vara född i Sverige för att vara svensk dock. Det handlar mer om vart man känner sig hemma. Just i och med att jag har spenderat hela mitt liv här, är mitt hjärta hemma här med och det gör så att jag känner mig svensk. Sen finns det förstås de som bott på samma ställe hela sitt liv men ändå inte känner sig hemma där.

Jo, och rätt löjligt med det blågula, tycker jag, bara för att vi har det i flaggan. Blått är inget som har någon större hävd i våra gamla dräktskick.

#19 Faktiskt finns det en mörkblå version av Häverödräkten, som är en av de få dräkter som det finns historiskt belägg för att det var dräktskicket. Och gult är heller inte ovanligt runt om i landet.

Men kombinationen av blått och gult har jag inte sett.

Jag är född i Sverige av svenska föräldrar som härstammar från generationer av svenska medborgare, men jag har ingen speciell kärlek till Sverige och känner mig inte "svensk" utom i rent juridiskt/administrativt avseende, för att det ska finnas en nationalitetsbeteckning i passet. Jag är ointresserad av samhället och kulturen och avskärmar mig från allt utom det juridiskt och ekonomiskt nödvändiga och det som roar mig. Är jag då svensk? Egentligen betydligt mindre än en engagerad, socialt och kulturellt intresserad person som kom hit förra året och omfattar landet Sverige med kärlek och tacksamhet.

Däremot har jag en stark kärlek till och engagemang för mitt hemvist, men det är inte "Sverige", utan en vrå av världen som råkar ligga i den administrativa enheten Sverige …

Haha, jag tycker faktiskt att sverigedräkten är fin om än lite gräll 🙂

Jag har dansk medborgarskap, mamma är dansk och pappa är norsk. De flyttade hit till Sverige när jag kom. Jag pratar alla tre språken flytande, fast ibland kan det hända att jag säger "jag ska äta dem opp" (mina kompisar skrattade i två timmar åt stackars oskyldiga mig). Jag länner mig svensk. Och dansk. Och norsk. Jag har inga problem med språket eller kulturen, hemma hos oss är det en härlig blandning av både det ena och det andra. Om man är svensk eller ej, är nog upp till en själv. Svensk medborgarskap har jag ju inte. Det får mig att vackla lite mellan om jag är svensk eller ej, för jag känner att det är hårfint, speciellt då Norge och Danmark är så lika i kultur och språk. Jag lever med de olika kulturerna lite parallellt tycker jag. Typ. Svenne, det är jag nog, men även dansk och norsk. Jag skulle vilja säga skandinavisk :D

För mig så är man svensk om man bor i Sverige och räknar sig som svensk. Känner en man som kommer från Ungern ursprungligen och han är den mest svenske jag kan tänka mig. 

Själv är jag nog lite av varje, men mest är jag skåning ;)

För mig är svenskhet/invandraskap förknippat med känsla. Alltså kan bara var och en tala för sig själv.

Nu kommer det att bli ett annat svar än i andra tråden eftersom jag blev påmind om vissa grupper och vissa grupper hade jag aldrig stött på så då är det ju svårt att veta om dom.

Man är svensk om…

Man har svensk medborgarskap

Man bott i Sverige länge/ett tag och ser sig som svensk (utan att ha fått medborgarskap)

och man är utlandssvensk

Som ett exempel på det mittersta så läste jag just att Cornelis Vreeswijk aldrig fick svenskt medborgarskap och hans låtar är väl bland det mest svenska som finns.

Såklart så kan man vara annat också, Jag själv ser mig tex mer som Norrlänning än Svensk även om jag är svensk också (och Lapplänning, Lyckselebo, Lantbo, Världsmedborgare etc)

edit: och det kan kanske "dyka upp" fler sätt att vara svensk

Statens geografiska gränser överlappar inte alltid nationen (den samvaro man upplever genom språk, kultur, etnicitet). Nationalstaten som tanke uppstod i europa på 1800-talet men när jag släktforskat så ligger stora delar av mitt ursprung i områden som idag är Finland eller i områden som Skåne som då när mina äldsta anor levde var danskt. 

Men jag känner väl mig hyfsat svensk som svenktalande medborgare.

#27: Ja, och bortsett från allt annat otyg nationalstatsidén har ställt till med har den också fått folk i våra (och allt större) delar av världen att tänka bakvänt. Som om statsgränserna vore det som fanns först och om folk bor "fel" i förhållande till dem är det de som "talar fel språk", "inte kan sitt eget modersmål", "borde lära sig språket eller flytta" och liknande.

En bakåtutveckling som tyvärr sprider sig.