Nej.

Jag tror nog det är så, som svar på din fråga, att den stora majoriteten rasister inte är de medvetet rasistiska personerna som tagit ställning utifrån eget medvetet beslut.

Utan de allra vanligaste rasisterna tror jag är "smygrasisterna".. och med det menar jag inte dem som gömmer sig bakom en fasad och låssas vara något annat, utan dem som faktiskt inte är medvetna om att de egentligen är rasister.

De personer som är övertygade om att "jag är inte rasist, jag är t o m emot SD och för öppen invandring"… men som sedan när det kommer till deras eget hus och bakgata egentligen inte alls vill ha med andra folkslag att göra så länge de inte själva har full kontroll över hela situationen.

De som tycker att dem "älskar andra kulturer" och romantiskt tänker på goda exotiska maträtter och spännande och vackra kläder och saker. Men som sedan när de får grannar som lever en helt annan typ av dygnsrytm tex, har en helt annan volym för "normal samtalston" eller sätter sig brevid dig på bussen när hela bussen i övrigt är tom/eller tvärt om.. undviker ögonkontakt eller hudkontakt av någon anledning vi svenskar inte förstår…

När det plötsligt blir en kulturkrock och de DÅ upptäcker att "den familjen var ju inte trevlig"…. tex.. 

De som lik fredrik reinfeldt breder ut armarna och säger "öppna era hjärtan" i det offentliga, men sedan får jätteproblem när de inte kan kontrollera grannens dofter från köket…

DE är de VERKLIGA rasisterna och är HELT OMEDVETNA om det!

Det är DE som är farliga för samhällsutvecklingen! Inte de arga unga vita männen som springer runt med påkar och misshandlar folk.. dem sätter man in fängelse. utan de falska och oärliga och allra mest de OMEDVETNA!

Ja, jag tror att rasister inte är medvetna om att de är rasister. Delvis därför att de inte vill förstå eller vill inte ha sympatier för invandrare då det ibland kan krävas att man sätter sig in i andra människors situation.

Hur många gånger har man inte läst och hört uttryckas att "jag gillar inte invandrare men jag har inget emot X för X är ju så svensk, inte som alla andra invandrare dvs alla de invandrare som personen i fråga inte känner.

Det är så lätt att avfärda andra människor genom att inte ens försöka sätta sig i deras situationer.

Visst har han rätt, Fredrik Virtanen. Och det kännetecknande för de flesta nutida rasister är ju just att de inte vet att de är det. De är det ju inte på den gamla rasbiologiska grunden, se. De har modernare förevändningar som inte handlar om "ras" och då kan det ju inte vara rasism. Visst, ska man vara bokstavlig är de ju inte rasister. Men de moderniserade förevändningarna tjänar ju samma ändamål som de gamla, och det är det som är det viktiga. 

Ord som har förlorat sin bokstavliga betydelse men förblivit fullt användbara har vi massor av, ta i det här sammanhanget "antisemitism". Alla vet vad det innebär, fast det bokstavligt taget borde innefatta även hat mot muslimska araber och kristna etiopier.

Då talar jag om dem som till nyligen var arga unga vita män, men som numera är både det och arga äldre vita män samt arga vita kvinnor i alla åldrar och en del som inte är vita. Så jag kan inte hålla med Tjeja (#2) om att de är ofarliga. De är, precis som Virtanen påpekar, i full färd med att fortsätta flytta gränserna för det salongsfähiga i samhället och för de andra partiernas politik, precis som de redan har gjort med sådan framgång i några årtionden, och de kommer allt närmare regeringsställning.

För den skull håller jag med Tjeja om att de aningslösa är farliga de med. Men för dem är det i viss mån fråga om okunnighet och ovana, och sådant är lättare att avhjälpa om det inte dessutom har hårdnat till ideologi eller stegrats till panik.

Sedan måste man förstås fråga sig vad man ska göra av detta.

En ändamålsdefinition av rasism är inte populär hos dem som är träffade av den, även om den är sann, och få av dem lär någonsin bli annat än hätska över att bli kallade "rasister". Samtidigt måste det ju blottläggas vad det handlar om. Dock inte bara blottläggas – då tolkas det bara som en omotiverad beskyllning. Det måste också förklaras. Men vad gör man när det sedan ändå tolkas som en omotiverad beskyllning?

Sedan är förstås inte alla som sympatiserar med SD och liknande rasister i ändamålsbemärkelsen heller. Många är bara oroliga, kanske panikslagna, på mer eller mindre hållbara eller genomtänkta grunder.

Men även om ens grunder inte håller – även om man är både desinformerad, vinklande och rädd av ett så historiskt sett övergående skäl som att det samhälle man känner igen försvinner – är ju ens oro verklig och den kraft man utvecklar utifrån den också verklig. Och det man känner har man känslomässigt sett alltid goda skäl för. Det folk känner måste respekteras. Inte nödvändigtvis hållas med om, men bemötas respektfullt.

Där kan vi på icke-SD-sidan bättra oss. Vi är så illa tvungna. För hittills har ju precis allt som har hänt gynnat SD & co. Att opponera sig mot dem, att ge efter för dem, att försöka tala med dem, att inte tala med dem, att protestera mot dem, att protestera för dem, att avslöja medlemmar som busar – till och med medlemmar i partitoppen – allt har gynnat dem, de vinner både när även andra skulle vinna och när alla andra skulle förlora.

Visserligen gynnas de redan av en rad samhällsfaktorer inklusive den politiska tidsandan ända sedan murens fall. Men något gör vi andra också fel.

Jag vill se en bättre definition av rasism här. Om jag kulturkrockar med min granne, är jag verkligen RASIST då???? Krävs det inte att man avfärdar/nedvärderar en hel grupp människor utifrån deras etnicitet om man är rasist? Kultur är ju valbar, etnicitet är medfödd och oföränderlig. Att uppleva att vissa kulturyttringar suger kan inte vara rasism.

Vi har ju även det fina ordet islamofob som används för att tysta islamkritiker genom att insinuera att man är psykiskt sjuk (fobiker) om man är kritisk mot islam som ideologi. Det är ett skällsord, precis som rasist och jag tror vi behöver ta oss förbi det improduktiva stadium i debatten som går ut på att man öser olika skällsord över varandra. 

Jag är t ex inte förtjust i ett samhälle där småflickor tvingas gå runt med oformliga hellånga dräkter som hindrar lek och idrott pga nån gammal skrift från 600-talet. Är jag rasist då? Islamofob? Nej, jag har ingenting emot dessa småflickor eller deras familjer. Jag hatar dem inte, tror inte att de är underlägsna intelektuellt. Men det är en kulturyttring som jag anser inte hör hemma i ett modernt samhälle där alla ska ha samma möjligheter och värde, oavsett kön.

#7 Fobi är inte en psykisk sjukdom, så det är nog inte bara definitionen på rasism som du behöver slå upp.

#7: visst finns det de som använder "rasist" och "fobi" som skällsord. Precis som "PK", "vänstervriden", "sjuklöver" och liknande. Det finns många som inte är mogna för den diskussion de försöker föra.

Men talar vi om seriösa debattörer är det en helt annan sak.

De avstår från den insinuation om personlig feghet, alltså det personpåhopp, som ligger i "PK", såvida de inte verkligen kan visa på vad sätt personen är en feg kappvändare och inte helt enkelt står för sina åsikter precis som man själv förhoppningsvis gör. De kallar inte det normala politiska spektret "vänstervridet", åtminstone inte utan ordentlig utredning av vilken framgår vad de menar med "höger". Säger de "sjuklöver" så menar de sådana delar av frågor där de sju faktiskt är ense och använder det inte som ett svepande avfärdande av en föregivet homogen massa.

Säger de "rasism" så har de också en genomtänkt definition – om inte den gamla rasbiologiska så i regel något i den här stilen (ur DN). Säger de "islamofobi" så syftar de på den här betydelsen (ur SAOL), som väl att märka inte anges som någon psykiatrisk fackterm.

Sedan kan det förvisso vara provocerande ändå att bli kallad "rasist" eller "islamofob". Precis som att bli kallad feg kappvändare ("PK"), till och med om man nu skulle vara det. Där har vi en konflikt mellan önskemålet om att kunna  tala med varandra och behovet att, även för tredje läsande part, reda ut vad man anser att saken handlar om. Även i dess fulla hemskhet, om det är det man ser.

Hur man ska lösa den konflikten tål att tänka på.

#8

Det är en psykisk störning. Eller hur vill du karaktärisera en fobi? Som en fysisk åkomma?

Jag slår upp väldigt mycket och blir inte kränkt av att folk försöker insinuera att jag är dum eller okunnig. Jag är varken dum eller okunnig.

#11 Det är inte vad jag vill kategorisera det som, utan vad det faktiskt är. 

Så nu har du lärt dig ett nytt begrepp, Det är väl positivt att lära sig så ens argument inte faller platt på dess uppenbara felaktighet?

http://www.dn.se/kultur-noje/pascalidou-lamnar-ring-p1/

http://www.dn.se/kultur-noje/malin-ullgren-nu-ar-hatstyret-har/

#13 😕

#13: ja, man vet ju inte vad man ska skriva.

Så medan jag hoppas att min tystnad säger i alla fall något undrar jag: för att beteckna Finlands smygande anpasslighet mot Sovjet fanns ju begreppet "finlandisering". 

Kan "tysklandisering" vara ett begrepp för detta invandringsfientliga och högerextrema gruppers sätt att styra de övriga politiska partierna (genom deras rädsla för att tappa röster), formulera debattfrågorna och sätta debattklimatet, inklusive skrämsel och terror som naturligtvis till slut får effekt – vad inbillar man sig? Effekter som att folk som är måltavlor först börjar censurera sig och till slut inte orkar yttra sig alls och att folk som är rädda att bli måltavlor väljer bort att börja yttra sig.

Tyskland är naturligtvis ingen mäktig ond granne, så där haltar parallellen med Finland. Vad "tysklandisering" beträffar gäller parallellen utvecklingen i Tyskland på tjugo-trettiotalen.