I Älvdalen talar man ju ett helt eget språk, det bär få likheter med svenskan.

#1 Det hade jag inte hört talas om, men då är jag ju inte så berest söderut 😃

Även Tornedalsfinnarna och Samer har Ju egna språk förresten, min styvfar är tex uppväxt med att tala meänkieli hemma (i skolan fick dom ju inte tala meänkieli)

Sverige har fem "erkända " minoritetsspråk med särskilda rättigheter. Det är:

Finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska, romani chib och jiddisch. Teckenspråk har också särskild ställning och kan räknas som ett sjätte språk.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Minoritetsspr%C3%A5k_i_Sverige

En gång träffade jag en kvinna som tillhör folkgruppen kväner. Hört talas om dem? Inte jag heller, ändå har de levt i Sverige i hundratals år eller mer.

Jag hittade en uppsats som behandlar bland annat kväner: http://www.suonttavaara.se/dokument/Uppsats.html

Här på västgötaslätten så finns det fortfarande byar där man anses som nykomling om man har bott här mindre än 3 släktled bakåt. Jag accepteras på nåder då jag har en stark anknytning till orten på min farmors sida och min morfars släkt kommer från Kinnekulle. Men det är en stor besvikelse att resten av familjen är "utomsockens" och att min skaraborgska bara framträder när jag är arg, upprörd, riktigt glad eller stressad.

Min farmor tex bjöd aldrig mamma på middag om hon kunde undvika det. Hon kom aldrig riktigt över att pappa valt att gifta sig med en storstadsbo. Det handlade inte om att hon inte kom överens med mamma, för de var riktigt nära. Men det hade varit ÄNNU bättre om hon hade haft den goda smaken att komma från trakten.

#1: jo, föralldel, det brukar sägas så. Men älvdalsmålet är svenskt. Grannmålen är inte så olika älvdalsmålet, och går man neråt längs Siljan och sedan vidare blir (de gamla, numera utdöda eller döende) målen gradvis alltmer lika rikssvenska. Så var det överhuvudtaget på den tid svenskarna fortfarande talade dialekt, att språket ändrade sig gradvis tills skillnaderna blev så stora att det kunde låta som olika språk, men grunden var densamma. I västra Jämtland, på finska sidan i Österbotten och på några håll till finns andra spår av det som kanske blir kvar ännu några år.

Ursäkta OT. Ville bara försöka reda ut…

#4 Nej faktiskt inte och ändå är dom ungefär "här från trakten", fast om jag förstod det rätt så är tornedalsfinnar ättlingar efter dom (om jag förstod wikipedia rätt men dom kan ju ha fel ibland)

Som jag har förstått det är tornedalsfinnarna helt enkelt de finnar som råkade hamna väster om svenskryska gränsen då Sverige blev av med sina östra provinser 1809. Meänkieli är ju inget annat än traktens finska dialekter så som de har utvecklats under det svenska väldet (och förtrycket) efter 1809.

Vad "kväner" beträffar verkar det vara mer av en soppa: svårt att reda ut ens hur länge olika grupper har kallat sig det och svårt att reda ut vad som är finnar (inklusive tornedals-) eller kanske förfinskade samer.

#8 Den där finsk-svenska gränsen är nog bland de mesta konstlade gränser som hittats på. (i stark konkurrens förstås med många andra.) Det gläder mig så oerhört att samarbetet nu utvecklas över gränsen, även om det, som någon sade, det lagts mycket sten på den under årtionden och århundraden tillbaka.

Kvänerna verkar vara mer välkända i Norge. (Såg ett TV-program en gång. Fram tills dess hade jag aldrig hört talas om dem.)

#9: konstlade gränser ja – bara Sveriges är nog rätt konstlade hela vägen, "etniskt" eller språkligt sett. Skär rätt igenom finskan, skär på flera ledder genom samernas land, att dela upp Skandinaviska halvöns nordgermanska dialekter i "svenska" och "norska" är nonsens eftersom det inte finns någon skarp gräns, och nästan lika "illa" är det med Öresund. Den gamla bornholmskan var mer lik angränsande skånska än angränsande (efter-1658-) danska och i Estland och Finland finns (eller i Estland fanns) det grupper som talar svenska.

Där kom jag visserligen inte in på någon inhemsk minoritet, men det kanske ändå kan vara värt att veta i sammanhanget. Även det här slår ju litet hål på föreställningen om Sverige som något så homogent och "givet".