Jag engagerar mig ideellt främst och har t.ex. hjälpt till i språkfrågor och att ringa till olika instanser. Bara det där att komma till rätt ställe ("tryck 1 om si" eller "tryck 2 om så") kan vara stressande och nästan oöverstigligt om man dessutom inte behärskar språket. 
På hemorten har vi organiserat kontakt med nyanlända för att de ska ha någon att vända sig till. Det fungerar riktigt bra.

Röda Korsets Kupan-verksamhet fungerar också i praktiken lite som samordningscentral, att man lär känna folk och man kan gå dit för att fråga om man behöver hjälp.

I ett litet samhälle är det nog lättare att inte "komma bort" och förbli anonym.

När jag var yngre gjorde jag det. För tillfället finns det ingen tid att vara social ens med mina gamla vänner, men så småningom … 👍

När vi bodde i Lidköping var jag med i en kvinnorgrupp som bostadsområdet jag bodde i anordnade. Det var som en studiecirkel med kvinnor från olika kulturer som träffades en gång i veckan och lärde känna varandra. Vi hade jätte kul. Varje gång var det någon som hade lagat mat från deras hemland och vi provade på olika fritidsaktiviteter och så pratade vi naturligtvis om den svenska kulturen, om hur den skilde sig från deras hemland och så vidare.

En av kvinnorna, som kom från Iran har jag för mig, ville så gärna att hennes dotter skulle få lära sig att simma. Vilket är väldigt vettigt i en stad där vatten finns överallt. Men hon ville inte gå med henne till badhuset för hon kände sig inte bekväm i badkläder. Så jag erbjöd mig och gick med dottern i simskola under sommaren. Bästa sommaren på länge för mig som älskar vatten. Den lilla tjejen var jätteduktig och när de hade avslutning och uppvisning kom hela hennes familj (inklusive mostrar, morbröder, fastrar, farbröder och kusiner) och tittade på när hon fick sina märken som hon hade tagit.

#4 Jag tycker det är synd att man slutat med damsim som man hade förut på simhallar, det hade gett många fler möjligheten att få gå och simma.

Jag skulle gärna gå på damsim. Jag älskar att simma och gjorde det mycket förut men blev skrämd av diverse herrar som siktade in sig på unga damer och var obehagliga. Att säga till personalen hjälpte inte.