En ung tjej satt utanför affären med tiggarmuggen. En förbipasserande medmänniska frågade varför hon såg ledsen ut. På stapplig engelska förklarade tjejen att hon skulle behöva duscha och tvätta håret – helt enkelt bli ren. Något så grundläggande och allmänmänskligt! Hon bodde med sin bror på en parkering, förklarade hon, utan möjlighet att tvätta sig.

Vem har ansvaret för tiggarnas basbehov och vad gör kommunen?

Socialförvaltningen kan enligt socialtjänstlagen bara hjälpa till med akuta problem som mat för dagen, möjlighet att ta sig hem och tak över huvudet om det är sent. Stöd därutöver är mer komplext. Då blir det frågan om beslut som politikerna måste ta ställning till.

På en del orter har kommunen ställt friggebodar till tiggarnas förfogande där man också har tillgång till värme, vatten och toaletter.

I Jönköping beslöt kommunstyrelsen att lägga 180 000 på vinterboende och i Skövde satsar man på uppsökande team. Andra kommuner har valt avhysning. Hittills i år har ca 1500 vräkts från parkeringsplatser och tältläger i Sverige.

Många kommuner är villrådiga och efterlyser hjälp från regeringen och tydligare riktlinjer, medan regeringen säger att det är kommunernas ensak.

Så någon dusch kunde inte kommunen hjälpa till med i det här aktuella fallet.

Återstår att lita till frivilligorganisationer och kyrkan.

Hur svårt kan det vara att öppna t.ex. en idrottshall för att låta dem duscha?

Vad tycker ni borde vara samhällets ansvar?

Källa: Vimmerby/Linköpings tidning 19/2 2015