Jag har inte sagt att det inte går att vara extrem utan att vara rasist. Men jag har sagt att Mussolini inte var den enda som hade inflytande i fascistpartiet. Att andra bidrog med antisemitiska drag är ett etablerat faktum.
(Och Wikipedia är inte alltid någon vidare källa, den måste alltid tas med reservation. Även när den i sin tur anger källor, för de är aldrig kompetentare valda än den redaktör som har valt dem (och som kanske bara har läst just den boken, och kanske inte förstått ens den rätt). Jag länkade ovan med tvekan till enwiki, jag tyckte den i skrivande stund gav en något idylliserad bild, även om den belade att judar hade förföljts före Salòrepubliken. Men jag orkar inte vara så ambitiös på iFokus, jag måste skriva mest ur minnet här eller så får jag låta bli.)
Jo, fascism brukar räknas till extremhögern. Vad tror du att en "högerrörelse" är? Att den måste vara anarkokapitalistisk, lämna fria tyglar åt storkapitalismen, bara för att dagens "reguljära" höger domineras av det? Det var inget den gamla europeiska högern kändes vid. Ännu på sextio- och sjuttiotalen dominerades den av folk som hade den gamla synen att det var självklart att stat och/eller korporationer skulle ha styrande uppgifter i samhällsutvecklingen och också äga vissa allmänna nyttigheter. Idéer om en minimal stat var det huvudsakligen folk som lutade åt anarkismen samt vissa liberaler som drev – det är därför den nya högern kallar sig "nyliberaler". Kruxet mellan höger och vänster gällde grader i ägandet (stora gradskillnader men fortfarande grader), klassprivilegier, vilka som skulle ha makt över staten, vilka korporationer som skulle ha inflytande (som fack eller företag och kyrka).
Inte heller har jag sagt att det inte går att vara rasist utan att vara högerextrem. Herregud, rasism har ju varit en allmänt omfattad västerländsk överideologi periodvis.
Men jo, den extremism vi har talat om hittills brukar räknas som en politisk ytterlighet på högerkanten. Idén alltså – vilket inte betyder "alla människor som förfäktar den". Det handlar om idéernas karaktärer, precis som med alla andra ideologikomplex (klassisk konservatism, nyliberalism, socialism osv.) Men folk och deras rörelser tar inflytande av varandra hela tiden, av olika skäl från intressegemenskap i en viss fråga till simpel närhet i tid och rum. Inget hindrar heller att man lagar sin egen kompott av det. Idéer kan självfallet passa ihop fast de kommer från olika idétraditioner. Ibland är det så en ny ideologi uppstår (som just nyliberalismen). Ibland passar de inte ihop men folk sammanför dem ändå i samma kompott. Vi människor har aldrig haft särskilt svårt att säga emot oss själva.
Man kan till och med komma på saker själv utan att veta att de redan finns, och självfallet kan då en socialist komma på en idé som brukar karakterisera värdekonservatismen – eller vad du vill.
Det går alltså alldeles utmärkt för en bondeförbundare eller gråsosse att ta idéer från nazismen eller komma på liknande själva. Det går alldeles utmärkt för en extremist på högerkanten att låna idéer från extremismen på vänsterkanten (som Hitler gjorde till en början). Folk är inte entydiga, så varför låtsas som om de vore det? Däremot är det viktigt att följa idéerna korrekt på deras vandring genom idétraditionerna och mellan människor.
Beträffande att judar och araber delar samma semitiska arv vet då jag många av båda sorterna som mer än villigt erkänner det. Hebreiska och arabiska är för övrigt såpass lika att man inte kan undgå det. Det finns också fortfarande en del som minns tiden före Israel, Frankrikes intriger för att tussa judar och araber på varandra i Algeriet, diverse regimers hämndaktioner mot Israel på sina judar som hade levt där i tvåtusen år eller mer, och så vidare. Som med stor sorg minns tiden då judar och araber bodde vid samma affärsgata, satt och drack te hos varandra, passade varandras ungar.
Om nationalism har du förstås rätt, så som du lägger upp företeelsen. Men då urvattnar du också termen. Som term i det akademisk och politiska samtalet måste den betyda något mer specifikt – precis som den också gör – för annars vore den meningslös. (Sedan är det förstås möjligt att det är dumt, eftersom de självutnämnda "Sverigevännerna" (och "Tysklandsvännerna" och så vidare) så lätt kan utsätta oss andra för den absurda anklagelsen att inte vara det. Men hitta gärna på en bättre term som är tillräckligt kort, klar och smidig.)