Första delen tänker jag att det kan vara bra att reda ut begreppen för vem som är vad eftersom det, ärligt talat, är något som de flesta som inte är inbitna tar fel på.

Flykting. Det finns regler inom internationell rätt för vem som kan och ska kallas flykting. Enkelt är att det är en person som på grund av ras, religion , nationalitet, politisk åskådning eller tillhöran av viss samhällsgrupp har en välgrundad fruktan som gjort att denna får lov att fly sitt land för att den inte kan få landets beskydd som den är medborgare i. Det är absolut lite luddigt, för olika länder i Europa tar olika hårt på vad som anses vara tillräckligt stor fruktan. Vi VET till exempel att hazarer är väldigt förföljda och utsatta i Afghanistan och Iran, ändå är det få pojkar som kom 2015-16 som får flyktingstatus att stanna.

 Även statslösa räknas till flyktingar, men får ofta inte permanent uppehållstillstånd i dagens Sverige. Till statslöshet räknas till exempel Palestinier, som israelerna inte vill kännas vid. Du kan inte skicka tillbaka en person till ett land som inte existerar för landet som håller kontroll på det. Bortsett från Syrien, där alla som kommer får ett uppehållstillstånd, nu för tiden ofta tillfälligt, och där hela landet beräknas vara i krig, och Eritrea, dit man inte kan skicka tillbaka människor på grund av att diktaturen föreskriver dödsstraff för att lämna landet, är det flyktingen själv som har bevisbördan för att hen ska ha en flyktingstatus och att internflykt i landet inte är möjligt.

Asylsökande. Enligt internationell rätt har du rätt att söka asyl i vilket land som helst. I EU är det det första säkra land du kommer till på din resa. Där går den så kallade Dublinförordningen in, lämnar du fingeravtrycken i Ungern är det Ungern din asylansökan ska prövas i. Det blir fel, eftersom många länder inte har samma öppna syn på flyktingar som till exempel Sverige. Många väljer därför att hålla sig undan från att ge fingeravtrycken och satsar på att komma till Tyskland eller Sverige, som är lite mer humanitärt (eller har varit i alla fall). Dublinförordningen försvåras dessutom för att asylprocessen och om man anser att en person har rätt till asyl i olika länder till högre grad beror på de internationella relationer asyllandet har till den sökandes hemland än huruvida den sökande faktiskt kan bevisa att denna har ett hot riktat mot sig. Det SKA inte vara så. Men det ÄR så i många fall. 

En asylsökande kan få arbetstillstånd i Sverige, men normalt sett är det inget man delar ut och en asylsökande får således varken arbeta eller delta i de insatser som finns för att integrera människor, till exempel SFI. Lägg där till att många av asylboendena ligger ute i ödemarken och att folk kan bli kvar på dessa i flera år innan de får ett uppehållstillstånd, så inser man att det är ingen vidare process för att få integrationen att fungera i Sverige. En sådan enkel sak som att människor skulle ha rätt att läsa svenska under asylprocessen hade naturligtvis gjort det enklare för samhället att få dem i arbete den dagen de väl får ett uppehållstillstånd.

Kvotflykting. FN´s flyktingorgan UNHCR tar varje år ut ett antal kvotflyktingar som får direktinresa och permanent uppehållstillstånd i Europa. Sverige tog 2017 emot strax under 3500 kvotflyktingar och i år kommer vi att öka den till runt 5000 eftersom vi inte har öppna gränser längre och därmed gör kvoten större. Det är jättebra – man SKA kunna fly säkert till Sverige, det är ingen som vill ha båttransporterna över haven. Däremot kommer det bli mer problem som vi idag inte är rustade för. Den som tror att vi ska kunna tjäna pengar på detta tror troligen fel. Min erfarenhet från tre olika kommuner och även från Maltas kvotflyktingsystem och UNHCR är att kvotflyktingar ofta, men inte alltid, är människor med särskilda behov. Antingen gravt traumatiserade eller att de till exempel sitter i rullstol. Jag tycker det är bra att dessa får komma och leva ett tryggt liv men som sagt, det kommer att kosta pengar och arbetskraft, och vi måste rusta både sjukvård och psykvård för dessa människor. Arbetskraften hade vi ju haft om vi hade släppt in friska, arbetsföra människor i samhället också. En blandning hade förstås varit bäst. 

Nyanländ. Den juridiska termen på nyanländ och den vi som jobbar med integration i vardagligt tal menar när vi säger nyanländ är en människa som antingen fått uppehållstillståndet som asylsökande eller kommit hit som kvotflykting. Nyanländ är man i två år, det vill säga under tiden man går på etablering (till exempel SFI men även snabbspår in för att kunna jobba med det man är utbildad till och sådana saker). Under dessa två år får man den så kallade etableringsersättningen. Man måste dessutom även läsa svenska, och ta del av samhällsinformationen om hur samhället funkar i Sverige. I många kommuner tillkommer även en föräldrautbildning i samband med det. Det blir ju lite ironiskt eftersom många av de asylsökande har varit i Sverige i över två år när de väl får sitt uppehållstillstånd. Att sätta in tidiga insatser för asylsökande torde vara ett bättre sätt för att få en hållbar integration kan jag tycka, men det är alltså inte så det fungerar. Efter två år har den nyanlände blivit en del av oss – och ska behandlas precis likadant som du och jag.

Permanent uppehållstillstånd . Efter nya lagar är det idag i princip ingen som får permanent uppehållstillstånd, vilket försvårar för till exempel familjeåteranknytning. Ett permanent uppehållstillstånd – eller PUT som det också kallas, handlar om trygghet, att man kan andas ut och bygga ett nytt liv utan att ha ångest och därmed med största trolighet göra en bättre insats för samhället. 

Tillfälligt uppehållstillstånd. De flesta får idag tillfälligt uppehållstillstånd, TUT. Oftast utan att kunna ta hit sin familj. Jag har sett familjer som splittras på grund av det här, inte en, inte två, utan många. Många har flytt över havet och genom Europa för att kunna ta hit sin familj som sitter i ett flyktingläger i till exempel Libanon, Turkiet eller Jordanien, och får ingen möjlighet till det. Då sitter familjen i tredje land och med ett TUT är det inte heller säkert du får resehandlingar så du kan resa och hälsa på din familj. Och skulle du ha rätt till resehandlingar, är det inte alls säkert att du får visa till det tredje land där din familj sitter. Det är omänskligt.

Till sist en fråga, tänk noga… Om du var tvungen att fly? Du har en minut på dig att samla ihop dina saker, det handlar ofta om den tidsdifferensen när jag intervjuat flyktingar, vad skulle du packa? Säg att det bara finns två platser kvar i bilen. Du har två barn. Vem skulle du välja?

Nej, just det. Många av dessa människor har varit med om saker vi inte kan föreställa oss. Försök, om så för en tiondels sekund. Vara lite mänsklig.