Övrigt

Vad är flerspråkighet?

2017-11-28 21:45 #0 av: Loris M

Nästan vart femte barn i förskoleåldern använder två eller fler språk till vardags. Att vara två- eller flerspråkig är något som i forskningssammanhang lyfts fram som en förmåga och tillgång för både samhället och för individen. Men i utbildningssammanhang kan det innebära många olika saker och inte sällan blir flerspråkighet synonymt med svårigheter och brister i det svenska språket. I denna artikel ska vi försöka reda ut vad begreppet betyder. Här diskuteras centrala begrepp, föreställningar om flerspråkighet samt strategier för att stärka barns andraspråksutveckling.

För drygt två år sedan skrev jag denna artikel på Förskolan som jag nu nästan i sin helhet återger här. När jag skrev artikeln hade jag främst i åtanke förskolepedagoger och därför förekommer en del begrepp som kan relateras till förskolan. Jag anser dock att alla som kommer i kontakt med flerspråkiga barn kan ha nytta av artikeln och finna den intressant. Inte minst för att jag tar upp vad som räknas som flerspråkighet och vem som kan räknas som flerspråkig. Det finns många missförstånd kring begreppen och jag hoppas att jag reder ut några av dem. 

Vem är flerspråkig?

Flerspråkighet är en förmåga att kunna behärska och kommunicera på fler än ett språk. Flerspråkighet kan vara simultan och successiv. Det första innebär att barnet lär sig två eller fler språk samtidigt. Det kan exempelvis vara så att barnet är fött i Sverige och börjar i svensk förskola som ettåring och samtidigt har invandrande föräldrar. Barnet får tillgång till båda språken och lär sig dem parallellt. I detta fall utvecklas språken på ett sätt som liknar de enspråkiga barnens språkutveckling.  Det är vanligt att barn blandar språken men det finns väldigt tidigt en medvetenhet om de båda språken och barnen kan skilja dem åt. Det är även vanligt att barn som lär sig ett eller fler språk simultant börjar generellt prata lite senare än enspråkiga barn. (1)

När ett barn lär sig språket successivt innebär det att barnet redan har utvecklat och behärskar ett språk när det ska lära sig ett nytt. Detta är något som kan ske tidigast vid treårsåldern enligt språkforskare. Språkutveckling i detta fall sker inte på samma sätt som vid simultan språklärande. (1) Ibland kan man höra att en förskola kallar sig för "flerspråkig förskola" när det finns övervägande andel flerspråkiga barn på förskolan. Men termen är felaktig eftersom det är inte själva närvaron av flerspråkiga barn som gör förskolan flerspråkig. Här måste man skilja mellan individuell och institutionell flerspråkighet. Det första innebär att det är individen som använder två eller fler språk i vardagen. Det senare att det är en institution (i det här fallet förskolan) bedriver sin verksamhet på två eller fler språk. Detta är väldigt ovanligt i Sverige, men förekommer. Att det finns flerspråkig personal på förskolan innebär inte heller att förskolan är flerspråkig. Språken måste vara "gångbara" och användas i verksamhet (1). 

Vem som är flerspråkig och inte handlar också om att själv kunna identifiera sig som flerspråkig. Det finns exempelvis personer med svenska som modersmål som utvecklat en hög kompetens i engelskan och kan den lika bra som svenska samt använder den dagligen. Men de flesta skulle inte kalla sig för flerspråkiga. Det finns även invandrande föräldrar som väljer att prata svenska med sina barn. Barnet kanske bara kan några enstaka ord från föräldrarnas modersmål och utvecklas inte till en flerspråkig person. (1) Här kan man se att barnets modersmål blir inte per automatik föräldrarnas modersmål, vilket gör det ännu mera komplicerat och att slå fast vad som är barnets modersmål. Det är därför som man numera allt mer använder begreppet "barnets första språk" istället för barnets modersmål. Modersmål eller barnets förstaspråk är det språket som barnet lär sig först. Men många barn som har svenska som andra språk uppnår inte någon högre kompetens i sitt modersmål, utan det är svenska som blir mera dominant och deras starkaste språk. Samtidigt finns det barn som är födda i Sverige men som inte utvecklar svenska som sitt första språk p.g.a. att svenskan inte används i tillräcklig utsträckning i de miljöer som barn vistas i. Gränserna mellan simultan och successiv flerspråkighet liksom mellan barnets första- och andraspråk är således väldigt flytande (2). 

Missuppfattningar och föreställningar om flerspråkighet

En vanlig missuppfattning är att barn till föräldrar som invandrat till Sverige är per automatik är flerspråkiga. Men som ovannämnt väljer ibland invandrande föräldrar att prata svenska med sitt barn och trots att de själva är flerspråkiga utvecklas inte barnet till en flerspråkig individ. Viktigt att påpeka här är att flerspråkighet är ingen egenskap utan en kompetens som man kan utveckla. Det tycks nämligen vara så att man tar för givet att flerspråkiga barn är de som inte har svenska som sitt modersmål.  D.v.s. man förknippar flerspråkighet med utländsk bakgrund. Detta är beklagligt eftersom det oftast leder till att betrakta flerspråkighet som en synonym med bristande kompetens i svenska, istället för kompetens i fler språk (1). 

En annan missuppfattning är att ... barn inte kan lära sig ett annat språk innan de har lärt sig ett språk "ordentligt" (1, s. 13) och att det är viktigt att flerspråkiga barn utvecklar sitt modersmål först. Men det finns ingen forskning som stöder detta. Men däremot att modersmålet är viktigt för kunskapsinhämtning speciellt när det gäller nyanlända. Det är viktigt att stödja både svenskan och modersmålet för att barnen ska utvecklas till flerspråkiga individer. Det finns även föreställningar om att det skulle vara svårt för barn med utländsk bakgrund att lära sig svenska, svårare än barn som har svenska som modersmål. Det är inte heller något som det finns ett stöd för inom forskning. Forskning har kunnat visa att barn använder sig av och behärskar de språk de får tillgång till. Om barn får höra och tala svenska i lika stor utsträckning som modersmålet (oavsett vilket modersmål de har) kommer de att kunna lära sig lika bra och lätt. Skillnader som finns mellan barn som har svenska som sitt modersmål och andra barn är beroende på tillgång till det svenska språket. Därför har förskolan en nyckelroll att skapa "språkande" möjligheter för alla barn (1).

Ytterligare en missuppfattning är att flerspråkighet leder till flerkulturell identitet. Samt att alla barn har samma modersmål som sina föräldrar och samma kulturella identitet. Det antas ofta att barn som inte har svenska som modersmål har även en kulturell identitet som är olik och avviker från majoritetssamhället. Men denna antagande är inte sant och bygger på en gammal syn på flerspråkighet där man menade att flerspråkiga barn alltid har tillgång till två kulturer, det svenska och föräldrarnas och att deras identitet blir något mittemellan.  Men så behöver det inte vara. Föräldrar kan välja att betrakta både det svenska språket och den svenska kulturen som sin egen och leva i enlighet med det. Det är även vanligt att man idag pratar om social identitet och att den är föränderlig. Med andra ord, barnen vistas i många olika sociala sammanhang och förhandlar fram många olika identiteter som korsar varandra i dessa samspelsprocesser.  Därför kan man inte säga att barn som pratar två språk har två identiteter som de växlar mellan, utan många olika flerkulturella identiteter som flätas samman (1).

Kodväxling är ett begrepp som väckt forskarnas intresse under de senaste decennierna. Det innebär att använda flera språk i samtal, exempelvis: "Det är min nyuszi (kanin)". Förut hade man en feluppfattning om kodväxling och menade att det handlar om en brist i ett av språken. Samt omognad hos barn och oförmåga att skilja språken åt. Något man menade barnen klarar först vid treårsålder. Nyare forskning har dock kunnat visa att det är snarare så att kodväxling är vanligare hos personer som har god språklig förmåga på alla inblandade språk. Forskningen har även visat att barn som är mycket yngre än tre år klarar visst att separera språken åt och anpassa sig efter sammanhang. Barnen kodväxlar således inte när de pratar med enspråkiga personer. (1)

I västvärlden har man en felaktig uppfattning om att enspråkighet är normen. Men om man tittar på Jordens befolkning så är de flesta människor två- eller flerspråkiga. Det som är anmärkningsvärt är att även de flesta språkforskare utgår från enspråkiga personers språkutveckling när de pratar om flerspråkighet. Ett sätt att utmana den enspråkiga normen är att vidga själva begreppet flerspråkighet till att omfatta även register och varieteter. På så sätt skulle även barn som är enspråkiga och har svenska som modersmål kunna betraktas som flerspråkiga. Något som i förlängning skulle leda till en mera positiv syn på flerspråkighet och utan att förknippa det med etnicitet.   (1)

Föräldrarnas utländska bakgrund är något som ofta får stor betydelse när man diskuterar flerspråkiga barns språkutveckling, medan andra faktorer som socioekonomiska faktorer och föräldrarnas utbildningsnivå, inte får samma uppmärksamhet. Alla barn har olika förutsättningar och alla barn behöver stöd i sin språkutveckling, inte bara flerspråkiga. Att skapa språkfrämjande miljöer är således av vikt för alla barn oavsett deras eller föräldrarnas kulturella bakgrund. (1)

Strategier för att stödja barns flerspråkighet och språkutveckling

En vanlig uppfattning bland förskollärarstudenter men även verksamma är att de måste lära sig eller åtminstone kunna lite av barnets modersmål för att kunna leva upp till läroplanens formuleringar om att pedagoger ska bidra till att barnen utvecklar det svenska språket men även sitt modersmål. Enligt min uppfattning och tolkning handlar det inte om att som pedagog lära sig olika språk eller lära barnen deras modersmål, utan snarare uppmuntra, väcka intresse hos barnet och bekräfta. Att de ska få känna att deras modersmål räknas och har ett värde. Att lyfta fram deras förmåga att prata fler språk som en kompetens som de besitter och inte som en brist i det svenska språket. Man kan även som pedagog visa nyfikenhet för barnets modersmål, fråga vad saker heter. Matsituationer erbjuder fantastiska tillfällen till språkande. Uppmuntra dem att sjunga på modersmålet. Jag upptäckte under åren jag jobbade som förskollärare att många sånger finns på flera språk med exakt samma melodi och text. "Broder Jacob"och "Klappa händerna när du är riktigt glad" är exempel på sånger som förekommer inom flera språk. Själv lärde jag mig de båda sångerna på tre olika språk med hjälp av barnen. 

Flerspråkiga pedagoger kan med fördel hålla i vissa aktiviteter (måltiden, högläsning, spelaktiviteter) på det/de språk de behärskar och med de barn som pratar dessa språk. Även barn som pratar samma språk kan uppmuntras till språkande sinsemellan på deras modersmål. Men det är viktigt att upprätthålla en god balans mellan barnens språkutveckling av det svenska språket respektive modersmålet. För att du som pedagog ska få en uppfattning om hur mycket barnet får tillgång till sitt modersmål så är det viktigt att prata med föräldrar. Fråga om barnen enbart pratar modersmålet utanför förskolan, vilka program de tittar på: på svenska eller andra språk, vilka språk pratar de med syskon, kompisar m.m. Modersmålspedagoger och barn får inte vara en exkluderande grupp som hänvisas till varandra. Utan se på dessa pedagoger som att de har en kompetens inom detta område precis som någon annan har en kompetens inom naturvetenskap eller mattematik. (1)

Man lägger ofta vikt vid att använda olika pedagogiska verktyg för språkande och planera tillfällen för språkaktiviteter. Men förskolans vardag är full av spontana situationer som kan vara värdefulla lärandesituationer. Dessutom blir språkligt lärande bäst när det sker i meningsfulla sammanhang. Det krävs både tålamod, tillit, kompetens och kreativitet från pedagogernas sida för att kunna ta till vara och utnyttja dessa spontana situationer. Förskolans uppdrag är att skapa en språkmiljö som är stimulerande och utvecklande, oavsett om barnen är en- eller flerspråkiga (1). Glöm inte att föräldrar också är en resurs. De kan bidra med berättelser, faktakunskaper om sina hemländer, seder, böcker m.m. Bjud in dem efter att de semestrat i sina hemländer och be dem berätta om resan, det som barnet varit med om. Har de köpt något, tagit kort, köpt böcker på modersmålet m.m. be dem komma in och visa och berätta för er och barnen. 

Skolverkets Tema modersmål är ett otroligt bra verktyg för pedagoger men även föräldrar. Där finns stödmaterial, interkulturella barnböcker, sånger på väldigt många språk. Här kan exempelvis pedagoger tillsammans med barnen lyssna på sagor på olika språk samtidigt som ni bläddrar i boken. Eller lyssna på sånger. Ni kan även ta del av aktuell forskning om flerspråkighet, beställa material och mycket mer. 

För kännedom 

I forskningssammanhang men även i förskolans vardag har det blivit allt vanligare att man använder termen flerspråkig både när man talar om barn som pratar två språk (och är alltså tvåspråkiga) och när man talar om barn som pratar fler än två språk. Men också som ett synonym för barn med annan kulturell bakgrund än svensk (1). Forskningsmässigt är det intressant och skulle även kunna betraktas som felaktigt då exempelvis alla barn med utländsk bakgrund inte är flerspråkiga. 

Källor:

(1) Skolverket (2013) Flera språk i förskolan - teori och praktik. Stockholm: Fritzes Länk

(2) Wedin, Å. (2011). Språkande i förskolan och grundskolans tidigare år. Lund: Studentlitteratur

(3) Skolverket. (2010). Läroplan för förskolanLpfö 98 Reviderad 2010. Stockholm: Fritzes

(Bild från https://se.fotolia.com/, tillåten på Ifokus)

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-11-29 07:43 #1 av: Loris M

Vad gäller Skolverkets Tema modersmål som jag skriver om ovan, så kommer den sidan tyvärr att läggas ner fån 2 januari 2018.

Källa

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-12-31 06:01 #2 av: Zachis

Jag bor för tillfället i Indien och jag fråga lite nyfiket min klasskompisar vad deras "första språk" är.  De skrattade lite men kunde inte svara på frågan.  Beroende på hur man räknar så finns det runt 100 språk i Indien och de allra flesta i min klass pratar 3 till 5 språk flytande. 

Så de klasskompisar jag pratade med hade lärt sig engelska, hindi plus ett lokalt språk samtidigt när de va små. Så vad som är modersmål och inte kan vara väldigt otydligt i många fall. 

Anmäl
2017-12-31 08:46 #3 av: Loris M

#2 Spännande att bo och gå i skolan i Indien. Lärorikt också kan jag tänka mig. 

Nej, det är inte lätt alla gånger att veta vad modersmålet är. I Sverige har vi en lite föråldrad syn på flerspråkighet och utgår ifrån att tala ett språk är det mest vanliga och normala. I de flesta andra länder är det helt naturligt att prata flera språk från början. 

Jag har en bekant som invandrade till Sverige och träffade sin man här. Han har också invandrat men från ett annat land än hon. När de fick barn pratade de var sitt språk med barnet och de två kommunicerade på svenska. Så deras barn fick lära sig tre språk från början. Sedan började hon i en skola med internationell inriktning och lärde sig engelska och tyska. Så nu när hon är 11 år pratar hon fem språk flytande. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-12-31 08:48 #4 av: Loris M

De skulle vara roligt om du ville skapa en tråd här inne och berätta lite om skolan och vad som skiljer mot hur vi har det i Sverige. Eller berätta om annat så klart som du finner intressant. Glad

Jag tycker att det är så spännande att höra hur andra länder har organiserat och hur de bedriver undervisning. 

Sajtvärd för Förskolan, Lika villkor och Bokcirkel

Medarbetare: Multikulturellt 

Anmäl
2017-12-31 10:43 #5 av: Zachis

Jo jag kanske kan göra en tråd.

Ska man prata om olikheter och mångkultur är Indien perfekt, det är helt tvärtom Sverige på så många sätt. Men det går verkligen inte att generalisera något i Indien, det finns inga standarder när det gäller någonting (förrutom att ingen följer trafikregler). 

När det gäller skola så läser jag IB DP  (en speciell läroplan som finns över hela världen) på den dyraste skolan i stan, alltså inte verkligheten för de allra flesta indiska elever. Men det kanske kan vara intressant ändå, det finns en helt annan mentalitet i "Asien" när det kommer till plugg än i västvärlden. Ju mer prov och läxor, ju bättre. "Intelligens och smarthet" anses snarare vara en produkt av hårt arbete än medfödd talang. 

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.