2016-09-26 09:13 #0 av: Loris M

Det kanske finns en liten chans i världen att vi drar lärdom av dessa människor? Att vi inte målar upp det värsta tänkbara scenariot om vad som kommer hända om vi tar emot fler flyktingar. Uganda har haft en mycket generös flyktingpolitik de senaste 50 åren och tagit emot 8 miljoner flyktingar, vilket blir 160 000 per år. 

"Europa sätter upp murar, diskuterar kvoter och utlyser krisläge i takt med att flyktingar anländer, i Uganda välkomnar man dem istället med öppna armar.

I ett reportage från utrikesmagasinet Omvärlden jämförs flyktingpolitiken i Europa med den i Afrika. I stället för flyktingläger satsar exempelvis Uganda på bosättningar där flyktingar får en bit mark att ta hand om, där kan de odla grönsaker och bygga sina hus. Jesper Bjarnesen är forskare på Nordiska Afrikainstitutet och ser en stor skillnad mellan europeisk och afrikansk integration:

– En av de största skillnaderna är att även krigsflyktingar ges möjligheter att bygga på sina erfarenheter, kompetenser och förmågor. Problemet med EU-modellen är att man inte tar tillvara på individernas egna resurser som gör dem till en aktiv del av samhället, säger Bjarnesen."

http://www.metro.se/nyheter/uganda-tar-emot-lika-manga-flyktingar-som-hela-europa/EVHoiw!Fjsd62nJVExq/

Så klart finns det stora skillnader mellan Sverige och Uganda när det kommer till ekonomi, levnadsstandard m.m. samt att Ugandas flyktingpolitik inte är helt perfekt. Korruptionen på 90-talet kring biståndspengar är dessutom något som lett till att UNHCR och regeringen kompromissat och skapat denna flyktingpolitik. 

Men... det finns väldigt mycket som är positivt här tycker jag. De ger flyktingar möjlighet att försörja sig och röra sig fritt i landet. De hjälper och stöttar varandra och de ser möjligheter istället för hinder. Och det lönar sig. 

I Expressen finns en längre artikel (från förra året) som beskriver Ugandas flyktingpolitik på ett bra sätt och är en upplyftande läsning. 

"För två år sedan intervjuade Oxfordforskarna 1 600 flyktingar i bosättningarna Nakivale och Kyangwali i sydvästra Uganda, och i huvudstaden Kampala. De flesta i bosättningarna odlade och sålde grönsaker på den lokala marknaden i bosättningen. Andra arbetade för ugandiska bönder i närområdet. Några flyktingar hade lyckats så bra med sina lantbruk att de kunde sälja stora mängder majs och grönsaker till ugandiska marknader över hela landet. Tack vare välfungerande nätverk mellan flyktingar och ugandier kunde en del ägna sig åt försäljning av kläder och smycken via butiker i städerna söderut, och även importera tyger och smycken från andra länder.

Av de flyktingar som Oxfordforskarna intervjuade var 60 procent egenföretagare, 39 procent anställda och bara en procent arbetslösa. Av flyktingarna i Kampala var 78 procent självförsörjande och tog inte emot något stöd alls från UNHCR.

I rapporten ”Refugee Economies, Rethinking Popular Assumptions” konstaterar Oxfordforskaren Alexander Betts att även om Ugandas flyktingpolitik inte är helt perfekt så visar den vilka positiva effekter fri ekonomisk rörlighet för flyktingar kan ge"

http://www.expressen.se/geo/hit-kommer-fler-flyktingar-an-till-hela-eu--och-alla-ar-valkomna/