Jag som varit i både Indien och olika afrikanska länder vid flera tillfällen, samt umgåtts med folk ifrån många olika länder, kan säga att det kan skilja sig väldigt mycket från familj till familj och varifrån man kommer regionalt.
Nu har jag inte varit i specifikt Bangladesh utan i Indien. Där är det (om man hårddrar det) skillnad på folk då människor från traditionellt högre kaster är ljusare än de från lägre kaster, Indier från norra Indien är ljusare än de från södra delarna av landet som kan vara mer afrikanska till utseendet, de i öst kan ha mer kinesiska/sydasiatiska drag osv osv. Indien är en subkontinent och är otroligt stort.
Så ta det du vill ha i beskrivningen, jag tror det blir rätt oavsett 🙂

Nu är det ju så att även om man kommer från just Bangladesh så kan hudfärgen variera i ton mellan olika människor.

Känns det inte lite skumt att beskriva någons hudfärg som mörk blockchoklad med hög kakaohalt?

Jag tror nog att Maria har rätt när jag tänker efter. Folk i Indien / Bangladesh är nog oftast inte "mörk blockchoklad med hög kakaohalt" (vilket faktiskt är en lite konstig beskrivning på en människa). Låter mer som ett bakverk 😉

#2, #3 Nej, det känns faktiskt inte alls konstigt. Hur skulle du annars beskriva den bruna nyansen i någons hud om den verkligen var riktigt mörkt brun?

Det är självklart så att det finns stora variationer i alla folkgrupper, se bara på oss svenskar. Vi fyra i min familj har skillnader i färgton allihop. Alla folk har inslag av andra folk, det finns till och med ljushylta, blonda indianer i Sydamerika. Jan Lindblad skrev en bok om dem.

Håller med #2 . Aldrig ser man någon beskriva vita människor på samma sätt . "Hans hud var som krämig majonäs med extra äggula". För att besvara frågan: Som tidigare personer säger, det är jätteolika. Det skulle säkert kunna stämma.

Jag tror som sagt inte alla är så mörka. 
Skriv mörkbrun så får folk använda fantasin? 🙂

För det första så har mörk blockchoklad hög kakaohalt så den informationen känns ju bara överflödig.

Om man vill beskriva någons mörka hudfärg så kanske man kan koncentrera sig på hur fint den reflekterar solen eller passar i starka färger snarare än att färgbestämma efter utseendet på något ätbart😉

#6 Ljus hud är svårare att beskriva och hitta namn för. et heter ju att vi som har ljus hy är vita. Vi klassas som vita, men vi är inte kritvita. Vi är mer liksom lite beiga eller hur man nu ska säga.

Min systers barn är mörka, hennes man är från Uganda. Jag är så avundsjuk på deras hudfärger, de kan sätta på sig kläder i vilka starka färger som helst och passa jättebra i dem. Skulle jag sätta på mig en ärtgrön tröja så skulle jag se "nyspydd" ut 😉

#9 Det håller jag inte riktigt med om, jag kan komma på minst lika många beskrivningar på de flesta hudfärger som mörka. ;)

Du skriver en berättelse om rasism. Kan du inte fokusera på det vackra i alla variationer av hudfärg istället för att vara så exakt? Det fångar säkert läsare mycket mer.

#9 Men Skorpion76, som vit kan man vara blå-vit, rosa, oliv osv så det finns faktiskt olika färger av vit också. Det är bara att man nog inte tänker på det lika mycket för att man är så van att vita människor kallas just bara vita.

#13 Jag får en grön ton när jag mår illa😃

#10 I senaste numret av Perspektiv som SRF's tidning heter stod det att de hade fått valsedlar med punktskrift och på framsidan av tidningen fanns en mörk hand som gjorde tummen upp. Först trodde jag att det var någon som hade en handske på sig, men sedan när jag tittade lite mer såg jag att det var handen som sådan som verkligen var så mörk. Den var så mörkt brun att den nästan var svart.
 
Hur som helst är mörka människor läckra, vackra! Här ni det nu alla mörka människor där ute. Det är en vacker hudfärg ni har! Sträck på er och var stolta över den!

Ljus hy kallas också ibland efter ätbara saker, t ex mjölkvit, honungsfärgad,  gräddfärgad. Det kanske är lite gammaldags men jag har sett det i många äldre romaner.

#16: eller hårda, kalla saker. Alabasterhy.

En kille i min klass när jag läste "konstprojektlinjen" var från Ethiopien och väldigt mörk. Han gjorde ett fotoprojekt typ "många nyancer av vitt" där han frågade olika studenter och lärare med olika nyancer om att delta. Vi var, när man tittade närmare, allt från rosa, prickiga, vitvita till gulvita 😀 En person från Bangladesh kan vara ganska mörk, eller betydligt ljusare… Dom är inte lika allihopa heller.

#16 Javisst och vi säger faktiskt mjölkvit, vaniljvit och så vidare.
#2 och #3 Där hör ni!

#19 Menar du att vi inte får tycka att det låter konstigt om vi vill?

Chokladbrun är ju ett vanligt uttryck men just "mörk blockchoklad med hög kakaohalt" låter skruvat tycker jag.

Din fråga var ju hur du ska beskriva hudfärgen om jag fattat rätt.

I USA är det inte ovanligt att man säger chocolate om afrikaättlade amerikaners hy i positiv bemärkelse och jag skulle välja att skriva något som uppfattas mer positivt, som "Hennes hy var samma färg som den allra mörkaste choklad" eller "Hennes mjuka hud var i samma färg som choklad". För det låter lite överanalyserande med vilken procenthalt, man måste ju inte få med exakt allt, utan låta läsaren få använda sin fantasi istället.

"Hennes hud var lika mörk som riktigt mörk choklad". Låter det bättre?

Jag, personligen, tycker fortfarande inte det är särskilt okej att jämföra människor (eller människors hy) med objekt på det viset. Objektifierande. 🌈 

Men som sagt, det är hur jag (och många andra jag känner som har lite mörkare hy) känner.

#23 Fast det handlar nog inte om att objektifiera människan utan att i text förmedla en bild. Man målar bilden med ord istället för med färg och pensel och associationer skapas hos läsaren.

#24 Ja, jag förstår precis hur det är tänkt, men jag kan ändå inte undgå att känna lite obehag över processen.

Att ha fått sin hudfärg associerat med saker under hela sitt liv är en aning jobbigt. Tycker jag. Som #8 säger så finns det andra sätt att uttrycka sig på, om man nu illa tvunget ska försöka vara detaljerad med hudfärg.

En hemsida som förklarar mer om hur jag tänker. 
http://www.springhole.net/writing/offensivemistakes.htm

Citerar från länken här över:
"The problem is that food-colored skin is a phenomenon mostly limited to dark-colored complexions. And it's more than just a little creepy when strangers keep likening your skintone to an inanimate edible object. Plus, in some places, "chocolate bar" has been used as a playground taunt used to goad black children. Not a very tasteful choice in similitudes at all."

#26 Jättebra förklarat, precis vad jag ville få fram med mitt trötta huvud

#24 Just precis! Det handlar om att skapa en bild fast uttryckt i ord och tanken bakom det är att läsaren ska få en bild av det inne i huvudet. #25 Men snälla du, vi använder olika saker hela tiden för att beskriva hur de ser ut eller är. Att beskriva någons hudfärg och likna den vid någonting ätbart är egentligen inte mycket konstigare än liknelser med djur som du kanske har hört talas om.

#28 Jag (och oerhört många andra mörkhyade människor) anser fortfarande att det är rasistiskt och jag skulle säga ifrån om någon kommenterade att min hudfärg såg ut som "den allra mörkaste chokladen". Jag ser inte det som en komplimang. 

Även "snälla saker" kan vara rasistiska.

Och jag förstår inte riktigt vad du menar med "Liknelser med djur"? Menar du att jämföra djur med färger eller att jämföra människor med djur?

För det finns oerhört många exempel på när man INTE borde jämföra människor med djur. Exempel som är rent utav rasistiska.

Har jag som råkar vara "jättemörk" rätt att lägga min åsikt angående detta?

Jag har mest kollat runt på iFokus för att läsa de senaste dagarna, men kände ett behov av att skapa ett konto för att backa upp Kneko på det här. Hej iFokus!
För Kneko har rätt. Att beskriva en människas hudfärg efter mat kan tolkas som extremt rasistiskt.
Jag kan förstå att du inte ser det,  Skorpion76. Men låt i sådant fall mig, som faktiskt är mörkhyad med rötter från Afrika, förklara att jag finner detta rasistiskt. #25 och #26 har förklaringarna till varför.  Snälla undvik att jämföra folks hudfärger med mat. Du kanske tycker det låter som en komplimang, men det är det verkligen inte för alla. Inte för oss som dagligen får kommentarer om våran hudfärg och som blir sedda för att vi är mörka först av allting. Man måste inte beskriva allt i det minsta detalj i berättelser. Det räcker med att beskriva att en person är mörk, om det har någon slags koppling till berättelsen. Sen får ju läsaren bygga upp en bild själv, tycker jag.

Tack för mig! 😃

Till exempel kan man säga:

• Stark som en oxe
• Vig som en apa
• Ståtlig som en svan
• Klok som en kråka
• Envis som en åsna
• Hal som en ål
• Listig som en räv
• Dum som en gås

Det finns ingenting som är rasistiskt i det och därför kanske det gick ifrån ämnet lite grann, men det är exempel på hur man kan dra liknelser för att skapa en bild av någonting som man vill beskriva.

#30 Vad roligt att få höra av någon med egen erfarenhet. Det var trevligt att du skapade ett konto😉

#31 Det är inte riktigt en bra jämförelse, för dom sakerna du nämnde går inte på folk för deras Hudfärg. En mer korrekt jämförelse hade varit "Den mörkhyade flickan hade hy som fick henne att se ut som en -sätt in ett djur här-".

Jag tänker inte ens skriva något som exempel, för jag mår illa av hur rasistiskt det är.

#30 Välkommen Lestrade 🌺
Så bra att vi får höra din sida och version på det hela.
Tyvärr kan det bli så fel när andra ska beskriva en på premisser de inte vet något om.

#30 och #33 Det är extremt tråkigt att ni uppfattar det på det sättet och jag är förstås ledsen för er skull, men avsikten är inte enligt min mening att  vara rasistisk. Om man ska tro er borde det vara lik lilla att säga pepparkakshud. Införluciafirandet förra året slog det igång en debatt om att barnen inte fick klä ut sig till pepparkaksgubbar. Det är kränkande emot mörkhyade personer eftersom de är bruna. När debatten kliver ner på den nivån tycker jag att det börjar bli löjligt.

#35 Jag förstår att du inte menade något illa. Jag tror och tycker du är en godhjärtad människa.

Men här är grejen: Man kan göra mycket saker utan att ha avsikten till det. När jag var yngre så gjorde jag mycket sådana saker. Jag sa mycket sexistiska, homofobiska, rasistiska saker: Utan att veta att dom var det. 

Det viktiga är att man tar in det, bearbetar det och förhoppningsvis tar lärdom av det. Nu är Lestrade den enda i tråden som faktiskt skrivit rätt ut att hen är mörkhyad, och hen säger att hen tycker detta är rasistiskt. Jag tycker, personligen, att det väger mer än vad 20 ljushyade personer säger. (Nu menar jag inte att alla andra i tråden är ljushyade, men det var därför jag skrev "den enda i tråden som skrivit rätt ut")

Lestrade talar ju liksom inte för alla mörkhyade, självfallet, men det är ju trots allt närmare hens hjärta än vad det någonsin kommer vara en ljushyad.

#32 #34 #36 Tack!

Kanske man kan säga så här också: vore det något som alla gjorde mot alla, det här att beskriva folks hudfärg efter mat (eller något annat, för den delen, mer än rent neutrala beteckningar när det verkligen behövs) – då vore det kanske inget problem. Det vore en vana vi hade precis som att säga "vig som en apa" och så vidare (#31), där "bara" andra djur blir lidande. Och om någon tog illa upp över att bli jämförd med mat så skulle åtminstone alla andra sitta i samma båt.

Men när det bara är vissa människor som får höra det, och de människorna i stället får höra det ständigt och jämt – då kan man få nog av det. Till och med om de flesta som säger det inte menar något illa. Hur ska de veta, det är inte de som drabbas. Tills någon talar om det för dem. Därför är det väldigt bra med människor som Lestrade.

För att göra det tydligt kanske man kan jämföra med en tjej som ständigt och jämt får höra hur snygg hon är, som det första de flesta säger. Till slut börjar man kanske, antingen tvivla på att man har några viktigare kvaliteter, eller också bli vanmäktig och förbannad över att inte få dem uppmärksammade om nu något ska uppmärksammas. Och när man sedan klagar över det kan man få rejält med oförståelse från alla som känner sig fulare…

Lägg sedan till att alla som säger det inte är välvilliga och att det kan vara svårt att veta vilken inställning någon säger det med.

#6 Barn säger elaka saker utan att riktigt förstå att det är taskigt. Jag minns att när jag växte upp fanns det barn som gjorde sneda ögon och sedan läste en ramsa som gick så här:
"Mamma är kines och pappa är japan - stackars lilla barn"  
Egentligen är det rasistiskt, men det förstår inte barn och därför tjänar det ingenting till att som förälder tala om det för dem. Det är istället vi vuxna som trycker i barnen vad som är rasistiskt eller inte. Vi styr deras sätt att tänka och det senaste exemplet på det är när man börjar klippa i gamla barnfilmer som spelades in för länge sedan. Dels har man klippt bort vissa figurer i Tomteverkstan. Den lilla blonda dockan som säger "mamma" på tomtens begäran saknas och det gör även den lilla apan som sätter sig på okej-stämpeln. I paraden saknas två dansande kineser samt den lilla gröna gubben som dansar kosack.
I den senaste versionen av Pippi-filmen har man också klippt. När Pippi ska presentera sig för tant Prüzelius säger hon att hennes pappa är negerkung i Söderhavet, men i den nya filmen heter det bara att han är kung.  När Pippi är ute på stan med Tommy och Annika gör hon sneda ögon och sjunger "tjing tjing - pling pling" Det är också borta.
Jag är emot den här typen av klippning i filmer därför att:

1. Barn vet inte att de sakerna som har klippts bort är rasistiska .
2. De här filmerna spelades in för så länge sedan att man inte visste att det var rasistiskt.  

Här kommer ett inslag i SVT Debatt där man tar upp om Pippi är rasistisk eller inte.

#39 Detta kommer låta oerhört hårt, men kan du, som vit, snälla sluta sitta och säga vad vi ska visa eller inte när det kommer till rasistiskt material? Det är inte DU som blir kränkt av det. Jag är bara så trött på att se vita människor sitta och berätta vad som är okej eller inte när det kommer till rasism som faktiskt inte berör dom. 

Så du menar att vi ska visa barn rasistisk propaganda, bara för att "de ändå inte förstår att det är rasism?" Nej, jag köper inte det. Disney gjorde rätt i att klippa bort den uppenbara rasismen i den tecknade kortfilmen som visades över hela världen på julafton för människor i alla åldrar, inte bara barn.

Och vadå inte "tjänar till att förklara för barnen"? Det är klart som tusan att vi ska förklara för våra barn varför det inte är okej att kasta ur sig rasistiska saker. 

Eftersom detta är off topic lägger jag gärna ner diskussionen. Men att det TS skriver är rasistiskt är uppenbart. Det finns liksom inget att diskutera i det. Lyssna på Lestrade.

Diskussionen om att ändra i filmer är lite OT här kan fortsätta i den här tråden:

http://multikulturellt.ifokus.se/discussions/54ed74ab8e0e741a2a003186-andra-i-konstnarliga-verk

#39 Dina argument håller inte. Att barn inte förstår att saker är rasistiskt är anledningen till att vi ska förklara det för dem. Hur ska de annars lära sig? Annars växer de ju upp till rasister utan att själva veta det. Jag förstår verkligen inte din logik, helt ärligt. Du menar liksom att vi ska låta barn vara rasister, för att de är barn. Ja, det är vi vuxna som styr hur barn tänker. Vi ska lära barn att inte vara rasister.

Och jag måste hålla med #40 om detta fenomen med att vita sitter och berättar för oss mörkhyade vad som är rasistiskt eller inte. Det är väldigt jobbigt.

Skorpion, i #39 skriver du att de förutom den blonda dockan  även klippt bort: "den lilla apan som sätter sig på okej-stämpeln. "

Saken är att det du kallar för en "liten apa" är en svart docka  med klassiskt så kallat "blackface".  Så har alltså svarta avbildats i historien - kanske lustigt för andra men kanske inte för dem.  (Speciellt inte då vissa tydligen ser dem som "apor")

Jag tror alltså att du måste försöka förstå att bara för att du har bestämt dig för en sak så  så är det inte med nödvändighet rätt eller ens alltid okej. Folk här har försökt säga att detaljerade kakao/choklad-beskrvningar av en människas hud kanske inte är det mest lämpliga. Du menar säkert inget illa men uppenbarligen tar vissa illa vid sig och då kan det vara läge att stanna upp och fundera lite.  Är det verkligen så oerhört viktigt för dig att beskriva folks hud i termer av choklad att du struntar i om folk försöker förklara hur det kan uppfattas av andra?  

"Kill your darlings" säger man ibland till folk som skriver, och menar att man ibland bör ge upp även vissa av dina favoritstycken eftersom de kanske inte är så fantastiska som man själv vill tro.

#43 När du säger det kanske det är så, men jag har inte tänkt på det och jag har så dålig syn att det är mycket som jag uppfattar som helt fel på grund av det.

Tanken slår mig att varför är det ens relevant att beskriva någons hudfärg? Och det är väldigt problematiskt att beskriva en rasifierad med hud som "choklad med hög kakaohalt". wtf…

#0 Det är även väldigt problematiskt att du skriver att mörk hy är läckert…

#45 Men jag menar det! Jag tycker att det är snyggt underförutsättning att det är äkta brun hudfärg. Blackface och afromantics kan ta och slänga sig i väggen. Det ser bara tillgjort och konstigt ut.

#46 Det #45 menar är att alla mörkhyade kanske inte tycker det är så trevligt att någon säger att deras hudfärg är "läcker". Jag personligen skulle faktiskt tycka det var ganska obehagligt om någon sa det till mig..

Som jag nämnt tidigare, även "snälla" saker kan vara ganska stötande.

Du inser uppenbarligen inte själv Skorpion76 hur rasistiskt och kränkande det du säger faktiskt är, snälla ta till dig vad Kneko och Lestrade har sagt i tråden istället för att skylla ifrån dig med att du egentligen inte menar något illa med vad du säger.

#46 Det är väl för att det är konstgjort😉

TS, du kan ju använda tipsen du fått här ändå. Eftersom din berättelse handlar om rasism kan du låta några tala om den mörkhyade tjejen i just de termer du talat om (choklad etc.), och kan till exempel beskriva hur huvudpersonen först tycker låter det vackert och fint men sedan inser att den mörkare personen tar vid sig av det. På så sätt kan du hjälpa till att sprida förståelse för det som påpekats i den här tråden och samtidigt göra din berättelse rik och levande.

Eller du kan låta din huvudperson driva med sig själv genom att säga att hon är "mjölkvit" eller "grahamsmjölsgrå" eller kanske, om hon är solbränd, "honungsgul" eller möjligen "kaviarskär", och sedan fatta att det blir absurt att använda matliknelser även om de är välvilligt menade.

#50 Haha, underbart svar. Jag ska lägga dom där comebacksen på minnet.

#46 Du exotifierar hudfärgen på ett sätt genom att säga sådana saker, och precis som Kneko säger så hade hen inte uppskattat om någon sa att hen hade en "läcker hudfärg", räcker det helt ärligt inte som förklaring för dig för att du ska få dig en tankeställare om vad det är du säger? Du har flera gånger sagt att du menar väl men det blir ändå fel. Att du ursäktar dina ordval med att du menar väl förändrar inte dina formuleringars egentliga betydelse.

Problemet är väl att det är bara mörkhyade människor som får kommentarer och jämförelser kopplade till deras hudfärg. Det får aldrig "vita". Jag har nästan extremt vit hudfärg men det är aldrig någon som kommenterat det eller beskrivit det som sjukligt vit, vaniljfärgat hud, eller liknande. Det blir speciellt tydligt på fotot, jag ser ut som ett spöke. 👻Ändå har ingen sagt något någon gång. 

Jag har svårt att förstå vitsen med att beskriva någons hudfärg. När kan det liksom vara relevant? Jag kan inte komma på något sammanhang där det är bra eller nödvändigt att säga att någon är vit eller mörkhyad. Än mindre beskriva detaljerat.

#53: Det är ofta relevant att nämna någons hudfärg, likaväl som hårfärg, ögonfärg, klädsel och så vidare. Hur 17 ska man kunna beskriva en person för någon annan utan att ta upp en så iögonfallande detalj?

Däremot bör det avdramatiseras och avexotifieras (finns det ordet? Ett bra ord i alla fall). Det ska vara lika rimligt att beskriva någon som "en lång, blek tjej med rött hår" som att beskriva någon som "en kort kille med solbränna och uppnäsa" eller som "en kraftig karl med mörk hy och mellanbrunt hår".

Även i litteraturen finns det ofta skäl att beskriva folk, eftersom människors utseende faktiskt påverkar både deras eget och andras agerande. Som i det som TS skriver, där är det ju personens utseende som gör att den blir mobbad - då måste naturligtvis utseendet nämnas, annars bortfaller hela handlingen. Det blir lite löjligt att till exempel skriva ett episkt verk om motsättningarna i slaveriets USA om man inte får nämna karaktärernas hudfärg .

#54 I TS berättelse räcker det ju isåfall att nämna att den mobbade personen är rasifierad och inte i detalj gå in på hudton, typ osv.

#54 Det ska vara lika rimligt att beskriva någon som "en lång, blek tjej med rött hår" som att beskriva någon som "en kort kille med solbränna och uppnäsa" eller som "en kraftig karl med mörk hy och mellanbrunt hår

Absolut, men dit har vi inte kommit än. Så så länge som vi envisas med att beskriva enbart mörkhyade människors hud och inte de andras, tycker jag att vi ska låta bli det också om det inte är absolut nödvändigt som i de exemplen som du beskriver. 

Att beskriva någons hårfärg, ögonfärg, egenskaper, längd m.m. räcker gott och väl för att kunna beskriva en människa.

#56: Jag för min personliga del "envisas" bara med att beskriva personer jag behöver beskriva , och då nämner jag de drag som är tydligast särskiljande. I ett land där de flesta är gråskära är brunare hud ett signifikant drag för att särskilja personen från andra. En ljushyad person i ett område där de flesta är mörka blir beskriven som "den vita", "den bleka", "den ljusa", men jag har aldrig hört någon kalla det rasistiskt

Även i länder där de flesta är mörkhyade kan "ljus" och "mörk" användas för att beskriva, på samma sätt som man använder till exempel "blek", "solbränd" eller "röd" om ljushyade.

#56 Ursäkta, men jag tror inte jag läst någon bok där någon av personernas hy inte beskrivits. "Likblek", "vaxliknande" osv om européers hy. Så att enbart mörkhyades hud beskrivs är långt ifrån sant. 

När jag jobbade i Afrika skrek alla Tubab (stavning?) efter mig vilket betyder ungefär viting och sprang efter bilen och pekade. Jag hade publik varje gång jag satt och åt och fick höra en massa fördomar om européer. Som att våra näsor går av om man trycker på dom, att vi har pigor hela bunten (de höll på få dåndimpen när jag stod och handtvättade, för det trodde de aldrig att europeiska kvinnor visste hur man gjorde). 

Lösningen på rasism kommer inte genom att stigmatisera ord, det enda vi gör då är att ge rasister redskap att såra med. En bättre väg att gå är genom att börja äga orden så som de homosexuella männen gjort med ordet bög och som de afroamerikanska personerna gjort genom att ta ordet choklad och gjort det till sitt eget. 

Ta ordet pepparkaka som exempel. En förvirrad förskolelärare (var det väl?) ville förbjuda pepparkaksgubbar, vilken effekt skulle det haft. Hade det:

A. Fått rasister att aldrig använda ordet för att beskriva en mörkhyad.

B. Gett rasister ytterligare ett ord att såra med.

Ja, man ska vara politiskt korrekt, men inte när det faktiskt ger rasister vapen. Och européer kan förstå sig på dessa frågor lika väl som män kan förstå sig på feminism. Jag blev lite chockad över denna tråd att på en sajt som handlar om mångkultur, så skulle folks åsikter i en fråga väga olika tungt beroende på vilken ton på huden man nu råkar ha. Går det inte mot sajtens tema? 

Själv är jag gul, men inte asiat. 😎

Tack för ditt inlägg, #58 som var väldigt bra skrivet!

 #58 Jag vill verkligen hålla med dig, men undrar mest: Vart ska man dra gränsen för vilka ord som "går" att "äga"? I USA så har mörkhyade börjat äga N-ordet sedan en tid tillbaka (Ganska lång tid), precis som du säger. Långt ifrån alla, det är nog en minioritet av mörkhyade som använder N-ordet som något positivt, men de som försöker göra det har ju lyckats.

Dock så handlar det ju om Vem som säger det. Det är skillnad på om en mörkhyad individ säger N-ordet till en mörkhyad individ, jämfört med om en vit säger N-ordet till en mörkhyad individ: Vad för tonfall man än har. 

Och ja, det är tråkigt att det ska bli så, baserat på ens hudfärg, men jag anser att det faktiskt gör skillnad. Precis som att det är skillnad på om en heterosexuell man kallar folk för bög jämfört med om en homosexuell man kallar någon bög. Det blir annorlunda.

#60 Det tar tid att ändra ett ords värde, men om vi skulle kunna spola fram några generationer kommer inte någon längre använda ordet som något negativt, om man slutar att stigmatisera det. 
Och ju vanligare det blir att folk äger ordet, desto mindre kommer rasisterna kunna använda det.

Jag är född på 70-talet när PK-rörelsen började förbjuda ord och sedan dess har det gått inflation i rasistiska skällsord. Uppenbarligen fungerar inte den metoden.

"Och ja, det är tråkigt att det ska bli så, baserat på ens hudfärg, men jag anser att det faktiskt gör skillnad. Precis som att det är skillnad på om en heterosexuell man kallar folk för bög jämfört med om en homosexuell man kallar någon bög. Det blir annorlunda. "

Nej, det är inte annorlunda, vad som gör ord annorlunda är vilket värde vi tillskriver dom.
Och om man själv särbehandlar människor, har man då rätt att sätta sig till doms över människor som särbehandlar en själv?

Grejen med ordet "bög" som du tog som exempel, det är ju fortfarande ett skällsord, men nästan uteslutande bara ett skällsord när det kommer från icke-homosexuella män (uppenbarligen). Så jag har fortfarande svårt att se hur det inte kan göra skillnad vem som säger saker. Om du förstår hur jag menar.

#62 Och hur många generationer har gått sedan det började ägas?

#63 Det har jag ingen aning om, faktiskt. Det vet du nog bättre än mig.

#64 Det är kanske 15-20 år enbart. Som jag skrev, så tar det tid, men det kommer ju inte att hända alls om någon inte tar upp kampen.

#58 ff: ja, det tar tid. Det är också skillnad vilka som för kampen. Den måste också ledas av de berörda själva, annars blir det förmynderi.

 Beträffande att själva sinsemellan (eller med andra kompisar, men privat) kalla varandra vid det annars nedsättande ordet tillkommer också att i en sluten krets kan man alltid skapa sina egna definitioner av ord och det kan vara en poäng att medvetet använda ett tabubelagt ord om sig själva för att ge omgivningen fingret eller markera sin egen samhörighet. Om så är fallet går det naturligtvis inte att säga att ordet har ens börjat bli harmlöst i det offentliga rummet, utan då finns tabubeläggningen kvar och måste först nötas bort.

Vill också säga att visst kan vita förstå sig på hudfärgsfrågor och män på feminism. Men vi kan inte räkna med att förstå någons inifrånupplevelse av hur det är att vara på ett sätt vi själva aldrig har upplevt, utan där är det svårt att vara för ödmjuk. Den sortens empati är nämligen väldigt dåligt utvecklad hos oss. Mycket sämre än vi tror. 

För en vit att börja förstå hur en svart kan uppleva rasism kan det faktiskt krävas en erfarenhet lik den du berättar om från Afrika – och då får man komma ihåg att vita ändå av tradition är det högre hönset även där.

#66: Vem ska ha tolkningsföreträde egentligen, om det inte bara ska detaljregleras vilka ord som får användas, utan dessutom vem som får använda dem om vem till vem i vilket sällskap?

Om någon tycker illa vara för att jag använder ett viss begrepp, fine, då låter jag bli, i alla fall i närheten av den personen och i alla fall om jag respekterar den personen. Men den personens inifrånupplevelse är kanske inte relevant för alla i hela världen som råkar ha snarlik hudfärg.

Är  det inte ganska rasistiskt att tro att alla med annan hudfärg än det som brukar kallas vit har en och samma uppfattning om vilka ord som är tillåtna eller om vad som är kränkande? Är personer med annan hudfärg än det som brukar kallas vit genom något slags automatik engagerade i rasfrågor? Är deras inifrånupplevelser på något sätt mer universella än andras och måste bemötas i grupp? Eller är de kanske individer med varsin egen sanning och upplevelse?

"För en vit att börja förstå hur en svart kan uppleva rasism kan det faktiskt krävas en erfarenhet lik den du berättar om från Afrika – och då får man komma ihåg att vita ändå är det högre hönset även där." Buntar du inte ihop "Afrika" på européers ofta förekommande tankelata sätt nu, med något slags universalbild av slaveri och kolonialism? Afrika är mycket stort och mångformigt och där finns ställen där vita inte är några "högre höns" och kanske rentav aldrig har varit det. Även om vita kanske gärna vill tro det.

För att någon ska börja förstå hur rasism kan upplevas räcker det att man hamnar bland människor som är annorlunda. Men kom ihåg att "annorlunda" kan bero på mycket annat än hudfärgen. En välutbildad advokat som aldrig varit utanför New York känner förmodligen större samhörighet med sina grannar och kolleger än med en analfabet i en kåkstad i Sydafrika. Men om de vita grannarna och kollegerna är rasistiska när de tycker sig vara bättre än analfabeten, vad är då den svarta advokaten när hen känner likadant? Rasist kan hen inte vara, då de har samma hudfärg. Eller?

Rasism är för övrigt inte något som bara finns mellan svart och vit, den finns mellan alla möjliga folkgrupper, inklusive mellan olika afrikanska folkslag. Läs gärna Dick Harrisons Slaveri, som påtalar att denna inomafrikanska rasism var en viktig förutsättning för att slavhandeln på Afrika skulle kunna få den omfattning den fick.

Och vita är ju också rasistiska mot varandra. Se bara vad romer utsatts för, eller de som kallades tattare i Sverige, eller svedjefinnarna, eller de arbetskraftsinvandrade jugoslaverna.

#67: men herregud, man måste kunna skriva om stora linjer och grupper utan att bli anklagad för att se folk som en likformig massa. Varje gång du skriver om en grupp skriver du en beskrivning för var och en av de kanske några miljoner personer som ingår i den, eller? Det är fullständigt självfallet att folk fungerar och reagerar olika.

Vad rasismen beträffar kommenterade jag de aspekter som jag såg komma upp i tråden. Det måste man också få göra utan att behöva markera "visst, sedan vet jag att det finns andra former", eller?

Vad får dig att göra det här utfallet just mot mig? Att förutsätta att alla upptänkliga aspekter just jag inte har kommenterat också är saker jag inte inser?

För att konkret bemöta ett par detaljer, trots att jag fortfarande inte kan se varför jag skulle vara mer skyldig än någon annan att redovisa hela mitt åsikts- och insiktsregister oavsett relevans för tråden: 

ja, Afrika är stort och mångformigt. Men vita västerlänningar ur överklassen är också många och mångformiga, eller hur? En del av dem har säkert den ovanliga förmågan att gå i någons skor som de aldrig har haft på sig, till och med när skorna gäller subsahariskt afrikanskt ursprung. Vad rasistiskt av mig att inte nämna det.

Sedan kan ju dominans finnas där på en massa olika plan. Den kan vara väldigt konkret, den kan ligga som en skugga som, kanske i kombination med politiskt förvärrad fattigdom och annat, orsakar bitterhet och klasshat, den kan finnas som fördomar i stil med dem VildaVittra beskrev utan att de nödvändigtvis behöver ha någon starkare känslomässig laddning – och så vidare. 

Svart och vit advokat som är föraktfull mot en svart analfabet från en kåkstad: man gör nog klokt i att alltid titta efter de konkreta attityderna, känslorna och så vidare innan man sätter etiketter. Även om de sistnämnda är nödvändiga av samma skäl som andra generaliseringar – att allt samtal vore omöjligt annars – så måste man ha klart för sig vad av konkreta attityder det handlar om och försöka förmedla det, annars blir etiketterna snart något som döljer verkligheten i stället för tydliggör den.

Men för att därmed övergå till etiketten "rasism": visst, man kan tänka sig att den svarta advokaten definitionsmässigt inte kan vara rasist mot andra svarta. Då uppstår frågan vad man ska kalla den vitas beteende, i den utsträckning det är likadant. Eller så kan man se rasismen som en tankestruktur av flera som brukar styra våra attityder och beteenden och inse att no man is an island och ingen tankestruktur existerar heller i ett vakuum: självfallet beror attityder på alla möjliga faktorer och självfallet kan också svarta personer påverkas av den övergripande attitydstruktur som vit rasism utgör på så sätt att de införlivar attityder från de vita rasisterna, om det nu är så. Och tvärtom för den delen, någon annanstans i världen. Eller så kanske det faktiskt bara är klassfrämlingskap från både den svarta och den vita advokaten. Detta dock mindre sannolikt i kulturer med stark rasistisk tradition, som USA.

Där någonstans uppstår också frågan var rasismens gräns går hos "moderna" människor som ändå är på väg bort från den. Det går ju inte i en handvändning att frigöra sig ens från gamla tankemönster man är emot.

Och så vidare, med mera.

Glömde säga att visst, upplever man ett slags förtryck (och så vidare) kan man dra slutsatser (även känslomässiga) om hur annat förtryck kan kännas.

 Dock ska man inte heller överskatta den möjligheten. Det kan göra skillnad vad förtrycket beror på. Bland annat hur grundläggande delar av ens mänsklighet som tas till intäkt för det (där kön och hudfärg är bland de mer grundläggande. (Vilket självfallet inte alla håller med om för sin personliga del. Och så vidare…)). Även efter lång tid kan man som inlevelsefull utomstående få aha-upplevelser om att "känns det så mycket i ens vardag" och liknande. Det kan göra enorm skillnad vad man har eller saknar för stöd omkring sig, hur medvetna både ens egna och andra är om förtrycket. Och så vidare.

Inser man inte det kan man hamna bland dem som inte tycker det behövs någon antirasism, feminism, kamp för tredje eller fjärde världen, H-, B-, T- eller Q-kamp och så vidare, eftersom det skulle räcka med "kamp mot förtryck" eller "för rättvisa" utan att man erkänner att det finns specifika problem för olika former, som man också kan behöva behandla tillsammans med andra som har (eller intresserar sig för) precis den erfarenheten.